I mörkret
Nog känns det rätt surt idag efter samtalen men jag hoppas att det blir ngt möte framöver så att allt hamnar på rätt plats med både pengar och papper.
Men mitt i mörkret så har vi något som ingen kan ta ifrån oss. Två underbara pojkar. Två pojkar som sprider glädje hela dagarna, och som gör oss så otroligt stolta varje dag!
I morse hade vi tid på BVC både för Teo och Zeb. Doktorn skulle kika på Teos öron eftersom att han i både tid och otid säger "Va?" när man pratat med honom. Ett tag hörde han varken om man hörde läggdags eller godis, och då är det illa! ;-) Örat var lite rött och det syntes att det hade varit lite irriterat o så, men nu är det nog på väg åt rätt håll!
Zebben hade spruta på schemat och lite mät o väg.
Fem månader gammal, väger 8205g och är 65cm i outsträckt läge... Tjockknoppen var lite svår att räta ut! ;-)
Sprutan i benet gick galant, inte ett pip. Kan hända att underläppen putade ut straxt efter själva sticket, men sen var allt frid o fröjd.
Och när doktorn kikade pysen i öronen satt han som ett ljus och var så himla duktig!
Sjuksköterskorna och doktorn var riktigt imponerad över hur Teo förde sig och hur duktig han var att prata. Åh va stolt man blir som förälder! Vackra, vackra barn!
När vi skulle gå där ifrån så fick syster Kerstin en stor kram och så sa han "hej då doktorn, vi ses en annan dag". Så många gånger som våra barn fått våra hjärtan att smälta kan man tro att det bara ska vara sörja av allt.