Låst
Det är kanske dags att skaka sig själv till liv nu igen. Länge sen jag satt vi datan nu, och ännu längre sen jag skrev nån blogg. Man kan nog säga att jag hamnade på latsidan efter att jag bestämde mig för att låsa bloggen.
Men nu så!
Har en del att berätta om, men tiden finns ju knappt. Veckan har varit full av andra saker.
I måndags, fem minuter innan pysen skulle infinna sig på dagis så ringde telefonen- från dagis. Och de ville att jag skulle jobba. Så efter lite klippande o klistrande med min mor o far så kunde proppen vara där nere ett tag, o jag å teo gick på dagis o jobbade. Sista två timmarna där fick proppen oxå vara med, men gick ju galant det. Hade fritids på eftermiddan, så Zebben la sig i soffan där o knoppade in!
Skönt att få jobba lite extra! Klirr, klirr... Klirrar rätt högt i den tomma kistan just nu. Pengar är ett gott ont.
Efter jobbet var ryggen som en blöt disktrasa, inte alls speciellt fräsch, så jag hoppade över ridskolan o stannade hemma med ryggläge i soffan.
Tisdag var det dags för babysim. Och i all hast ringde jag till Veronica för o höra om inte hon skulle med. Eftersom att hon hade lite knappt om tid så erbjöd min vänliga själv att ta med det mesta, hon behövde bara ta med sig badkläder o handduk så skulle jag fixa resten. Och det gjorde jag! ALLT man behövde fanns i väskan. Men väl framme i Svenstavik så fanns väskan med allt i, inte i bilen. För den hade jag GLÖMT HEMMA!!!
Så med andra ord, inga badkläder till mig o proppen, inga handdukar, inget ombyte, inget schampoo/tvål/olja. INGENTING hade jag med mig. Och alternativet Bada naken.... Det slog mig inte ens, tur det!
Men med lite klipp o klistra här igen så ordnade det sig. Antagligen tar Veronica med sig egna saker hädanefter. Ingela o Kajsa var oxå med, så vi fick låna tvål o sånt av dom, baddräkt lånade jag av Annette, lika så badbyxor till proppen. Handduk åkte jag till systeryster o hämtade... Men less blev jag. När ska jag börja minnas att sluta glömma?!
...Onsdagen blev en hjärn-tömning på högnivå. Var på politikermöte från 9 på morgonen till 18 på kvällen. Att gå på ett sånt möte här i kommunen kan lätt liknas med lobotomering... eller vad det nu heter.
Å igår då, ja, då var vi hemma jag å ongan hela dagen, det kan man se som lite påfyllning av hjärnbanken.
Fredag idag o jag vill vrida fram klockan till fem, låtsas att jimmy kommit hem, middagen står på bordet och huset är städat. Att drömma är ju aldrig fel.