Torsdag
Vaknade av traktorljud i morse, det vackraste ljud som kan komma från en traktor. Närmare bestämt var det Teo som bestämt sig för o leka traktor över våra sälande kroppar i sängen.
Pysen brukar komma in till oss vid morgonkvisten, mysa ner sig mellan mig och Jimmy och bara må gott. Lika så i morse då som sagt, och när han sen vid åtta kom på att det var morgon och ville väcka oss på sitt bästa sätt, ja, då var det med hjälp av ljudeffekter och en liten traktor.
Runt nio bar det iväg mot staden för mig o barna´. Och det kan jag säga. Teo var mer vild än tam. Han var som Djungel George i stortstan. Rulltrappor, dörrar som öppnar sig själv, hissar, människor, bilar... Ja, säg vad dessa två små ögon inte såg och hörde. Det var på rikigt böndernas dag i stan. Och ja, det var vi som var de värsta. Både i som utanför bilen.
Tack o lov fick pysen vara hos Karin en stund medan mamma o jag var på Kontorsvaruhuset för att prova ut en bra kontors-stol till nya kontoret.
...Sen så var vi klara, bara att handla i Brunflo innan hemfärd så. Och dagen hade vi ju överlevt.
Väl i Brunflo, men en kundvagn full så var det sista och slutliga momentet innom synhåll. Allt som behövdes göras var att lasta varorna från korgen upp på bandet, le, betala, le och packa ner grejerna i påsar. Låter ju enkelt. Och det kan vara enkelt. Men för att krångla till det så märkte jag att jag inte hade nå pengar på kortet. Fördröjning. Men fipplade upp telefonen ur en överfull jackficka, telefonen kom fram i samma veva som två nappar, en penna och några kvitton singlade ner mot golvet i olik hastighet. Fick smått panik o försökte göra det hela snabbt, snyggt och enkelt. Ni som känner mig vet att jag varken är snabb, snygg eller kan göra något speciellt okomplicerat. Så varför skulle det bli annorlunda denna gång? Nixon pixon. Först o främst slog jag in fel kod, fick lägga på o börja om. Rätt kod, fel belopp till fel konto. Lägga på och göra om. Gjorde rätt. Vad lärde vi oss av detta? Jo, fort blir ofta fel. Och fel är oftast inte rätt. MEN varorna blev betalda, och jag andades ut, tills... Jag kände en kicklande doft i min näsa, och kände något kladdigt på mina fingrar. Höjde lite på blicken och såg hur rullbanden glänste- av mjukmedel!
Jaha, kryp till korset. Måste jag säga att de som stod bakom mig tillslut inte kunde göra annat än å faktiskt skratta åt eländet. Eländet den här gången var alltså jag.
Det jag fick ur mig till tjejen bakom var... "jo, när man ser att man står bakom mig i en kö, då vet man att man står i fel kö." Det var nog dagens sanning från mig. Sen åkte jag hem, och gjorde ingenting.
I helgen lösenordsskyddar jag min blogg, så vill ni ha det kan ni ju maila mig på [email protected]
Pysen brukar komma in till oss vid morgonkvisten, mysa ner sig mellan mig och Jimmy och bara må gott. Lika så i morse då som sagt, och när han sen vid åtta kom på att det var morgon och ville väcka oss på sitt bästa sätt, ja, då var det med hjälp av ljudeffekter och en liten traktor.
Runt nio bar det iväg mot staden för mig o barna´. Och det kan jag säga. Teo var mer vild än tam. Han var som Djungel George i stortstan. Rulltrappor, dörrar som öppnar sig själv, hissar, människor, bilar... Ja, säg vad dessa två små ögon inte såg och hörde. Det var på rikigt böndernas dag i stan. Och ja, det var vi som var de värsta. Både i som utanför bilen.
Tack o lov fick pysen vara hos Karin en stund medan mamma o jag var på Kontorsvaruhuset för att prova ut en bra kontors-stol till nya kontoret.
...Sen så var vi klara, bara att handla i Brunflo innan hemfärd så. Och dagen hade vi ju överlevt.
Väl i Brunflo, men en kundvagn full så var det sista och slutliga momentet innom synhåll. Allt som behövdes göras var att lasta varorna från korgen upp på bandet, le, betala, le och packa ner grejerna i påsar. Låter ju enkelt. Och det kan vara enkelt. Men för att krångla till det så märkte jag att jag inte hade nå pengar på kortet. Fördröjning. Men fipplade upp telefonen ur en överfull jackficka, telefonen kom fram i samma veva som två nappar, en penna och några kvitton singlade ner mot golvet i olik hastighet. Fick smått panik o försökte göra det hela snabbt, snyggt och enkelt. Ni som känner mig vet att jag varken är snabb, snygg eller kan göra något speciellt okomplicerat. Så varför skulle det bli annorlunda denna gång? Nixon pixon. Först o främst slog jag in fel kod, fick lägga på o börja om. Rätt kod, fel belopp till fel konto. Lägga på och göra om. Gjorde rätt. Vad lärde vi oss av detta? Jo, fort blir ofta fel. Och fel är oftast inte rätt. MEN varorna blev betalda, och jag andades ut, tills... Jag kände en kicklande doft i min näsa, och kände något kladdigt på mina fingrar. Höjde lite på blicken och såg hur rullbanden glänste- av mjukmedel!
Jaha, kryp till korset. Måste jag säga att de som stod bakom mig tillslut inte kunde göra annat än å faktiskt skratta åt eländet. Eländet den här gången var alltså jag.
Det jag fick ur mig till tjejen bakom var... "jo, när man ser att man står bakom mig i en kö, då vet man att man står i fel kö." Det var nog dagens sanning från mig. Sen åkte jag hem, och gjorde ingenting.
I helgen lösenordsskyddar jag min blogg, så vill ni ha det kan ni ju maila mig på [email protected]
Kommentarer
Postat av: carro
Boom-chakalack ja, tack
Jag läser här ibland, det är kul.
Trackback