för min egen skull
Det är ju nästan en vecka sen jag fick nån chans att sitta o skriva, eller tid till att skriva har väl funnits, men absolut inte lusten, inspirationen eller orken. Jag har varit som en urvriden, sur disktrasa. Enda skillnaden är väl att jag inte luktat riktigt lika illa som de brukar kunna göra.
Men vad har vi gjort sen sist då?
I lördags skjussade jag pysen till farmor i Ångsta, han hade inte ens tid att säga hej då till ett längtande mamma-hjärta. Så är det med självständiga barn. Under tiden var herrn i huset och lekte med skogsmaskiner i skogen, så jag tog o plockade upp honom på vägen hem, för väl hemma väntade potatislandet. Så upp med potatis! Kändes liiite surt att inte Teo fick vara med, potatisupptagningen är lixom en sån där grej som alltid funnits i ens liv, och som alltid har varit en mysig dag då alla är ute i härligt höstväder...Men nästa år!
På lördagkväll var det planerat myskväll för oss. Men som det alltid blir när vi planerar, så blir det tvärtt om. Tio i sex, straxt efter middagen kom vi på att vi skulle ju på 40-års kalas! ...Och med vårat minne- ja, så hade vi ju glömt det!
Men iväg tog vi oss, och i tid kom vi. Där var det uppdukat med plock-buffé...Mindre roligt att komma mätt till ett sånt bord. Menneh... Magen går att töja, så lite fick vi allt i oss. En snabb sväng dit skulle det blir, för att hem o mysa med kräftor och annat gott- I lugn och ro!
Tji fick vi. Jag började prata om att gå hem runt halv åtta. Halv fyra... Då kom vi hem, och då åt vi inga kräftor.
Söndagen var lagd till fälttävlan i Åsarna, Isa och Helena, Carro och Villemo kom o gjorde mig sällskap, och det härliga vädret förstås! Så skööönt! Undertiden som jag o proppen tittade på galopperande, hoppande hästar så var pappan o pysen på Storsjöbadet. Vår son är mer vild än tam kan jag våga påstå. Men roligt hade dom!
Mitt i eftermiddan skjutsade jag hem I o H, för att sen möta upp Pappa, pysen, Micke, Anna o Ante på Sibylla i Brunflo. Jag hann nätt o jämnt få i mig maten innan jag skulle försöka va i tid hos Sara på ljusparty. Men jag lyckades...Nästan! inte sååå många minuter sen ändå! Och trevligt var det med massa gott att äta... Men jag var iof redan mätt sen lördagens buffe´...Men som sagt. Lite kan man allt töja.
Några ljus blev det, nån lykta och nå annat dofta-gott-grejs. Söndagnatt sov vi i Ångsta, trötta familjen. Pysen o pappan sov redan när jag o proppen kom dit, så vi hoppade loppan direkt vi oxå.
Måndagmorgon provade jimmy på jaktlyckan i Ångsta... Hände inte så mkt mer än att det var kallt vad jag kan förstå? Sen bar det iväg till svenstavik för faderskapserkännande. Jimmy skrev på utan protest, pjuh. ;-)
...Finväre´ vare´ hela den dagen oxå, Jimmy leket igen i skogen å jag o barna pysslade ute, men mest i sanden. På kvällskvisten tryckte jag ner mig i mina gamla ridbyxor o styrde mot ridhuset i Svenstavik medan pappan, pysen och proppen gjorde natti hemma.
På hästryggen var jag som ett stelfruset kassaskåp. Stackars häst. Hoppas på bättre ryttare från min sida nästa gång. Kom hem och möttes av ett nystädat hus, sovande barn och fika. Då kom jag åter igen på hur mycket jag älskar min karl.
...Tisdag... Dagis. Jag? Jag minns inte vad jag gjorde... Tisdagkväll var det föräldramöte, och ett litet extra-möte med föräldrarna till det barn som teo satte tänderna i för ngn vecka sedan. Hoppas, önskar, vill och tror inte att det ska hända igen.
Onsdag... Var det igår? Igår...Jajustja, då fick pysen vara hemma från dagis, Albin o Co kom ju på besök och hade med sig Wilma som ska bo här i några dagar! Det blev lite korv med bröd ute på altanen, lekar med traktorer och sand innanför skorna. Sen åkte de hem och vi for till svenstavik där mamma o pappa har öppnat kontor för begravningsbyrån. Förhoppningsvis blir det så att jag kan sitta där nån onsdag då och då mellan 10-13...Vore alldeles lagom för mig det, att bara få komma iväg o hjälpa till lite.
idag då? torsdag. Och i morse väckte jimmy pysen för att ta med han ut på harjakt...Pappan o Wilma var laddad till tänderna. Teo blev kall och frös om händerna. Så kråksången slutade med att jag fick hämta en frusen pys ute i skogen för att sen åka hem, koka välling och mysa ner oss under filten. Teo tyckte att det var så där att jaga...Hund, som han tyckte att dom hade gjort.
Nu sover båda kottarna, riktigt skönt med en lugn stund, Teo är inne i en... Fas. Så...Faserna har kommit tillbaka. nu mera är det mesta som händer en fas.
Men vad har vi gjort sen sist då?
I lördags skjussade jag pysen till farmor i Ångsta, han hade inte ens tid att säga hej då till ett längtande mamma-hjärta. Så är det med självständiga barn. Under tiden var herrn i huset och lekte med skogsmaskiner i skogen, så jag tog o plockade upp honom på vägen hem, för väl hemma väntade potatislandet. Så upp med potatis! Kändes liiite surt att inte Teo fick vara med, potatisupptagningen är lixom en sån där grej som alltid funnits i ens liv, och som alltid har varit en mysig dag då alla är ute i härligt höstväder...Men nästa år!
På lördagkväll var det planerat myskväll för oss. Men som det alltid blir när vi planerar, så blir det tvärtt om. Tio i sex, straxt efter middagen kom vi på att vi skulle ju på 40-års kalas! ...Och med vårat minne- ja, så hade vi ju glömt det!
Men iväg tog vi oss, och i tid kom vi. Där var det uppdukat med plock-buffé...Mindre roligt att komma mätt till ett sånt bord. Menneh... Magen går att töja, så lite fick vi allt i oss. En snabb sväng dit skulle det blir, för att hem o mysa med kräftor och annat gott- I lugn och ro!
Tji fick vi. Jag började prata om att gå hem runt halv åtta. Halv fyra... Då kom vi hem, och då åt vi inga kräftor.
Söndagen var lagd till fälttävlan i Åsarna, Isa och Helena, Carro och Villemo kom o gjorde mig sällskap, och det härliga vädret förstås! Så skööönt! Undertiden som jag o proppen tittade på galopperande, hoppande hästar så var pappan o pysen på Storsjöbadet. Vår son är mer vild än tam kan jag våga påstå. Men roligt hade dom!
Mitt i eftermiddan skjutsade jag hem I o H, för att sen möta upp Pappa, pysen, Micke, Anna o Ante på Sibylla i Brunflo. Jag hann nätt o jämnt få i mig maten innan jag skulle försöka va i tid hos Sara på ljusparty. Men jag lyckades...Nästan! inte sååå många minuter sen ändå! Och trevligt var det med massa gott att äta... Men jag var iof redan mätt sen lördagens buffe´...Men som sagt. Lite kan man allt töja.
Några ljus blev det, nån lykta och nå annat dofta-gott-grejs. Söndagnatt sov vi i Ångsta, trötta familjen. Pysen o pappan sov redan när jag o proppen kom dit, så vi hoppade loppan direkt vi oxå.
Måndagmorgon provade jimmy på jaktlyckan i Ångsta... Hände inte så mkt mer än att det var kallt vad jag kan förstå? Sen bar det iväg till svenstavik för faderskapserkännande. Jimmy skrev på utan protest, pjuh. ;-)
...Finväre´ vare´ hela den dagen oxå, Jimmy leket igen i skogen å jag o barna pysslade ute, men mest i sanden. På kvällskvisten tryckte jag ner mig i mina gamla ridbyxor o styrde mot ridhuset i Svenstavik medan pappan, pysen och proppen gjorde natti hemma.
På hästryggen var jag som ett stelfruset kassaskåp. Stackars häst. Hoppas på bättre ryttare från min sida nästa gång. Kom hem och möttes av ett nystädat hus, sovande barn och fika. Då kom jag åter igen på hur mycket jag älskar min karl.
...Tisdag... Dagis. Jag? Jag minns inte vad jag gjorde... Tisdagkväll var det föräldramöte, och ett litet extra-möte med föräldrarna till det barn som teo satte tänderna i för ngn vecka sedan. Hoppas, önskar, vill och tror inte att det ska hända igen.
Onsdag... Var det igår? Igår...Jajustja, då fick pysen vara hemma från dagis, Albin o Co kom ju på besök och hade med sig Wilma som ska bo här i några dagar! Det blev lite korv med bröd ute på altanen, lekar med traktorer och sand innanför skorna. Sen åkte de hem och vi for till svenstavik där mamma o pappa har öppnat kontor för begravningsbyrån. Förhoppningsvis blir det så att jag kan sitta där nån onsdag då och då mellan 10-13...Vore alldeles lagom för mig det, att bara få komma iväg o hjälpa till lite.
idag då? torsdag. Och i morse väckte jimmy pysen för att ta med han ut på harjakt...Pappan o Wilma var laddad till tänderna. Teo blev kall och frös om händerna. Så kråksången slutade med att jag fick hämta en frusen pys ute i skogen för att sen åka hem, koka välling och mysa ner oss under filten. Teo tyckte att det var så där att jaga...Hund, som han tyckte att dom hade gjort.
Nu sover båda kottarna, riktigt skönt med en lugn stund, Teo är inne i en... Fas. Så...Faserna har kommit tillbaka. nu mera är det mesta som händer en fas.
Kommentarer
Trackback