Lördag
Jag lever visst i en dimma, igår slog det mig när jag satt här hemma, barnen sov och Jimmy jobbade. Det var ju fredag. Men på nåt vis har vi surrat in oss i en garnnysta och hittar inte riktigt ut till vecko-träsket. Vi lever i en dimma av hm-dag. Ingen speciell dag alltså, bara en helt vanlig dag, oavsett titel.
Ska ändå bli skönt att få hitta vardagen efter alla dessa helgdagar och nån sorts ledighet från ledigheten. Pysen ska åter till dagis, på sina femton timmar, jag ska försöka mig på att jobba natt och Jimmy... Han är som händige Manny, så nog hittar han sig något att göra... Vi får bara hoppas på att han får lite bättre betalt än vad den där snickar-Manny verkar göra. Ett tack mättar lixom ingens mage...
Snön har fortsatt att ramla ner under natten, så nu är pysen o pappan i en snösprutande traktor. Jag och Zebben är inne och gör mest ingenting, närmast på schemat står nog lunch-lagning, Kasslergratäng får det bli.
Ja, hur kunde jag hålla på att glömma... Klockan tio igår kväll vaknade pysen, ännu en natt som han hade ont i fötterna, men nu var det både fötter och knän. Ingen gråt eller gnäll, men så där lagom tussig.
Han fick komma upp o sitta med mig i soffan en stund, tills jimmy kom hem, då blev det lite kvällsfika. Tända ljus, varma mackor och det bästa av det bästa sällskapet man kan ha. Jag, Jimmy- och pysen.
Riktigt mysigt var det, Teo pratade om lite allt möjligt. Han satt breve Jimmy, tittade på han och sa "Eh, pappa, igår, då körde vi..." *SPLASH*...och där kom kräket. I kubik.
Av nån anledning såg vi det som färdigfikat då... Men teo satt där med fulla sig med kräk, och en sekund efter att allt lämnat kroppen sa han "oj, jag kräkte, kan jag få mackan"... Det blev lite proviva och ny nattsärk för herrn.
Hela natten sov han inne hos oss, vi hade tänkt att det skulle bli en kräk-natt att räkna med, men när vi vaknade i morse så hade vi ju sovit sen vi somnade!
Jag o pysen gick upp för att äta frukost. Mätt o belåtna säger Teo och skrattar "jag måste rapa"... Det var den blötaste rap jag varit med om. Youghurten återuppstod, över bordet, stolen, Teo och täckte sedan som en fin matta över golvet.
Teo tittade på mig, lyfte sina händer som var fylld av återupplivad youghurt "mamma, är det är youghurt?" ..."Ja, det är youghurt" Teo: "Kan jag äta den, jag vill ha macka oxå".... För att lugna alla så åt han inte upp youghurten igen.
Men efter det har han varit precis som vanligt. Pigg, glad och matfrisk... Kan det ha varit magsjuka? Känns inte så... Hellre att han fått i sig nånting som magen inte tycker om... Nä, jag vet inte, men nu är han färdigkräkt säger han själv iaf....
Lunchfix nu!
Ska ändå bli skönt att få hitta vardagen efter alla dessa helgdagar och nån sorts ledighet från ledigheten. Pysen ska åter till dagis, på sina femton timmar, jag ska försöka mig på att jobba natt och Jimmy... Han är som händige Manny, så nog hittar han sig något att göra... Vi får bara hoppas på att han får lite bättre betalt än vad den där snickar-Manny verkar göra. Ett tack mättar lixom ingens mage...
Snön har fortsatt att ramla ner under natten, så nu är pysen o pappan i en snösprutande traktor. Jag och Zebben är inne och gör mest ingenting, närmast på schemat står nog lunch-lagning, Kasslergratäng får det bli.
Ja, hur kunde jag hålla på att glömma... Klockan tio igår kväll vaknade pysen, ännu en natt som han hade ont i fötterna, men nu var det både fötter och knän. Ingen gråt eller gnäll, men så där lagom tussig.
Han fick komma upp o sitta med mig i soffan en stund, tills jimmy kom hem, då blev det lite kvällsfika. Tända ljus, varma mackor och det bästa av det bästa sällskapet man kan ha. Jag, Jimmy- och pysen.
Riktigt mysigt var det, Teo pratade om lite allt möjligt. Han satt breve Jimmy, tittade på han och sa "Eh, pappa, igår, då körde vi..." *SPLASH*...och där kom kräket. I kubik.
Av nån anledning såg vi det som färdigfikat då... Men teo satt där med fulla sig med kräk, och en sekund efter att allt lämnat kroppen sa han "oj, jag kräkte, kan jag få mackan"... Det blev lite proviva och ny nattsärk för herrn.
Hela natten sov han inne hos oss, vi hade tänkt att det skulle bli en kräk-natt att räkna med, men när vi vaknade i morse så hade vi ju sovit sen vi somnade!
Jag o pysen gick upp för att äta frukost. Mätt o belåtna säger Teo och skrattar "jag måste rapa"... Det var den blötaste rap jag varit med om. Youghurten återuppstod, över bordet, stolen, Teo och täckte sedan som en fin matta över golvet.
Teo tittade på mig, lyfte sina händer som var fylld av återupplivad youghurt "mamma, är det är youghurt?" ..."Ja, det är youghurt" Teo: "Kan jag äta den, jag vill ha macka oxå".... För att lugna alla så åt han inte upp youghurten igen.
Men efter det har han varit precis som vanligt. Pigg, glad och matfrisk... Kan det ha varit magsjuka? Känns inte så... Hellre att han fått i sig nånting som magen inte tycker om... Nä, jag vet inte, men nu är han färdigkräkt säger han själv iaf....
Lunchfix nu!
Kommentarer
Trackback