familjenboije

Har legat i snor, hosta, halsont o feber sen i onsdags. Fortfarande inte det minsta roligt. Försökte mig ute en liten stund under lördagen så att Zebben skulle få i sig lite frisk luft. Första turen på längdskidor för lillpyret. Gick ju hur galant som helst med lite hjälp och hejjarklackande från Kusin Ellen å momma. Blev en kort med trevlig tur, sen hem till mamma o pappa för att fika. Men det blev inte så mycket av fikat. Zebben lekte o busade på golvet å så började han hel plötsligt gråta över att han hade ont i armen. Gråten blev bara värre o värre, så att det var något fel som var trasigt var inte så svårt att förstå. Så. Mot akuten.
Värdens piggaste mamma.... Zebben fick sig alvedon, och somnade sen i soffan. Både av trötthet, utmattning och kanske att dosen alvedon var högre än beräknat. Jag och siffror går inte så bra ihop. Men för det här gången var det ju bra, tydligen så man skulle göra när de får så där akut ont av ngn anledning.... Pjuh.
Packade en väska och åkte mot Östersund, straxt utanför byn mötte jag Veronica o Lennart som var på väg hem med Teo. De hade lånat honom över dagen så att mamman här i huset skulle få vila.
Veronica bytte iaf bil o följde med mig in på akuten.
Tusen tack för det. Och tusen tack för att man har möjligheten att ha sånna vänner.
Zebben sov hela vägen in på akuten, tack o lov. Annars hade det blivit en lång, lång resa in för honom. Väl inne på akuten var det folk både här o där, men eftersom att småbarn har förtur tog det inte speciellt lång tid innan vi fick hjälp. Zebbens armbåge hade åkt ur led. Doktorn försökte vända tillbaka den, men det funkade inte riktigt så vi blev skickade ner på röntgen. Ingen hit alls om man frågar Zebben, trött o hungrig så skulle han behöva plåtas mitt i allt!
När den historian var slut kunde man konstatera att det inte var någon spricka eller skada på skelettet och vi fick åka hem. På ett ungefär så.
Middag på Max o sen raka spåret hem!

Under söndan låg jag under täcket hela dagen, Jimmy var iväg nånstans med nån snöslunga av nå slag. Skulle inte ta så lång tid. Och det kan jag nu så här i efterskott tala om, att lång tid, det är rätt så relativt. Men facit i hand kan jag oxå säga att söndagens samvaro av familjeliv lyste med sin frånvaro. Han hade med sig Zebben på sitt lilla äventyr o jag o Teo nöjde oss med tv-tittande.

Och så måndag, skulle ha jobbat idag, men. Näe. Har sovit bort fyra dagar totalt nu. Och skiten ger sig inte!! Skulle ha jobbat i morgon oxå, men. Näe. Här rinner snoret för fulla muggar, näsan nyser och halsen hostar.
Men det lä väl bara kunna bli bättre.