stannat
Det känns som om jag stannat upp medan omvärlden fortsätter i en rasande fart.
Under många år har jag haft vårdepressioner, men sen jag träffade Jimmy har de helt och hållet försvunnit. Varje dag när jag tittar ut, eller slänger ögonen på utetermometern så blir jag påminnd om hur skönt det är att få välkomna våren, istället för att fasa inför den.
Jag har alltid mått som bäst om hösten, med de färggranna löven, den friska luften och att få plocka undan, rensa och att mörkret faller. Det är min bästa tid på året, och kommer nog alltid att vara.
Så även om jag välkomnar våren på ett helt annat sätt nu, så hoppar jag ändå inte av glädje. Det är med skräckblandad förtjusning, rädsla och en övertalning om att våren inte är på nåt vis ond.
...Men idag. Nej, idag tycker jag inte om våren. Tycker inte om ljuset som sticker mig i ögonen när jag tittar ut, hundbajset som tinar fram och allt grus som dras in tillsammans med blöta kläder i överflöd.
Inte tycker jag om den här mellan värmen heller, då man inte vet hur man ska klä sig på bästa sätt. Äh, tycker förresten inte om det gnällhumör som årstidsskiftet ställer till med heller.
För jag blir alldeles urtömt och kan inte hitta det roliga i tillvaron. Men det vänder väl. På nå vis.
Alla pratar om Beach 2011. Jag gömmer mig i vassen. Och hoppas på att det finns mycket vass i Bulgarien.
Mina barn dock, gör mig ofta på gott humör. Men en trött mamma är svår att få pigg. En trött mamma är en tråkig mamma. Och en tråkig mamma känner sig lätt som en dålig mamma. En dålig mamma är inte roligt att vara.
Som det mesta, så är det oftast en känsla och inte en verklighet. Det jag ser ur mina ögon är inte vad andra ser i sina ögon. Min verklighet stämmer heller inte så ofta ihop med känslan.
Jag tänker nog för mycket.
Jimmy är på Skalet och spelar afterski tor-sön, jag jobbar fre-sön. Det är till o ställa till det för sig. För barnvakter är hårdvaluta å det grövsta.
Att skriva hjälper förresten, att skriva och tänka, få nya perspektiv. Och, man känner sig lite gladare. Snart blir det pizzabak här i huset. Vi har ofta fredag på en torsdag eftersom att helgerna försvinner så fort i jobb o måstegöranden.
Måste nog försöka springa ikapp livet nu, väntar jag förlänge så tar det sån tid o energi innan man är ikapp igen. Hej vardag, här kommer jag... Alldeles straxt.
Under många år har jag haft vårdepressioner, men sen jag träffade Jimmy har de helt och hållet försvunnit. Varje dag när jag tittar ut, eller slänger ögonen på utetermometern så blir jag påminnd om hur skönt det är att få välkomna våren, istället för att fasa inför den.
Jag har alltid mått som bäst om hösten, med de färggranna löven, den friska luften och att få plocka undan, rensa och att mörkret faller. Det är min bästa tid på året, och kommer nog alltid att vara.
Så även om jag välkomnar våren på ett helt annat sätt nu, så hoppar jag ändå inte av glädje. Det är med skräckblandad förtjusning, rädsla och en övertalning om att våren inte är på nåt vis ond.
...Men idag. Nej, idag tycker jag inte om våren. Tycker inte om ljuset som sticker mig i ögonen när jag tittar ut, hundbajset som tinar fram och allt grus som dras in tillsammans med blöta kläder i överflöd.
Inte tycker jag om den här mellan värmen heller, då man inte vet hur man ska klä sig på bästa sätt. Äh, tycker förresten inte om det gnällhumör som årstidsskiftet ställer till med heller.
För jag blir alldeles urtömt och kan inte hitta det roliga i tillvaron. Men det vänder väl. På nå vis.
Alla pratar om Beach 2011. Jag gömmer mig i vassen. Och hoppas på att det finns mycket vass i Bulgarien.
Mina barn dock, gör mig ofta på gott humör. Men en trött mamma är svår att få pigg. En trött mamma är en tråkig mamma. Och en tråkig mamma känner sig lätt som en dålig mamma. En dålig mamma är inte roligt att vara.
Som det mesta, så är det oftast en känsla och inte en verklighet. Det jag ser ur mina ögon är inte vad andra ser i sina ögon. Min verklighet stämmer heller inte så ofta ihop med känslan.
Jag tänker nog för mycket.
Jimmy är på Skalet och spelar afterski tor-sön, jag jobbar fre-sön. Det är till o ställa till det för sig. För barnvakter är hårdvaluta å det grövsta.
Att skriva hjälper förresten, att skriva och tänka, få nya perspektiv. Och, man känner sig lite gladare. Snart blir det pizzabak här i huset. Vi har ofta fredag på en torsdag eftersom att helgerna försvinner så fort i jobb o måstegöranden.
Måste nog försöka springa ikapp livet nu, väntar jag förlänge så tar det sån tid o energi innan man är ikapp igen. Hej vardag, här kommer jag... Alldeles straxt.
Kommentarer
Trackback