Hurra!
Hurra!
Utifrån det ultimata minnet både jag o Jimmy sitter på bestämde vi oss för några år sedan att införskaffa en videokamera. Det vore perfekt, att föreviga allt. I början filmade vi säkert allt. Typ bajsblöjebyte och hela rubbet. Allt var gulligt, rosa och skulle dokumenteras. Å sen var den sagan slut. För vi glömde alltid bort filmkameran o kom på vid läggdags att vi skulle ha filmat.
Men vi hade ju digitalkameran, där fastnar ju allt och lite till. Lite till kan man alltid radera om man vill. Suveränt. Tills vi av okänd anledning slarvadebort minneskortet. Och sen dess har tiden inte stått still. Men våran dokumentation har helt klart legat på is.
Så här ett år efteråt så ser jag att Zeb har växt, Teo har växt. Saker har hänt. Typ bröllop. Och ingenting är dokumenterat. Nu känns det surt.
Men jag blev glad när vi hittade igen filmkameran nu efter flytten. Batteriet var slut, så vi kunde inte se vad vi sist filmade. Det kliade i mina fingrar o ögon. Jag ville se det gulliga, härliga, roliga som fanns på filmen!
Letade och fann laddaren. Sanningen om vad som befann sig på bilden var nära. Lampan lyste grönt!
Jag o Jimmy slängde oss över kameran, nu ska vi få se våra söta saker göra nå tokigt, om det så är ett blöjbyte med en skrikande ettåring. Filmen började rulla. Och där har vi 1,5 h med Torsten Medalen sen dialogmötet inför skolnedläggningen... Mer säger jag inte. Skrattar ni? Det gjorde inte vi.
Jimmy går nu mer under namnet "skit kungen". Och stolt som en tupp. Jag har skickat in en intresseförfrågan till honom om han skulle vilja inventera bajsblöjor här i huset ett år framöver. Har hört att det ska vara bra med statistik. Och Jimmy har ju visat intresse för både skit o statistik. Genialt.
Har varit begravningsentreprenör idag. I ett skogskapell, huuu va det var kallt. Undra om jag är för dum, eller för lat... Eller bara har otur när jag klär på mig om dagarna?
Nu ska jag kanske gå o filma mina barn när de sover, har ju 1,5h som kan spelas över...
Utifrån det ultimata minnet både jag o Jimmy sitter på bestämde vi oss för några år sedan att införskaffa en videokamera. Det vore perfekt, att föreviga allt. I början filmade vi säkert allt. Typ bajsblöjebyte och hela rubbet. Allt var gulligt, rosa och skulle dokumenteras. Å sen var den sagan slut. För vi glömde alltid bort filmkameran o kom på vid läggdags att vi skulle ha filmat.
Men vi hade ju digitalkameran, där fastnar ju allt och lite till. Lite till kan man alltid radera om man vill. Suveränt. Tills vi av okänd anledning slarvadebort minneskortet. Och sen dess har tiden inte stått still. Men våran dokumentation har helt klart legat på is.
Så här ett år efteråt så ser jag att Zeb har växt, Teo har växt. Saker har hänt. Typ bröllop. Och ingenting är dokumenterat. Nu känns det surt.
Men jag blev glad när vi hittade igen filmkameran nu efter flytten. Batteriet var slut, så vi kunde inte se vad vi sist filmade. Det kliade i mina fingrar o ögon. Jag ville se det gulliga, härliga, roliga som fanns på filmen!
Letade och fann laddaren. Sanningen om vad som befann sig på bilden var nära. Lampan lyste grönt!
Jag o Jimmy slängde oss över kameran, nu ska vi få se våra söta saker göra nå tokigt, om det så är ett blöjbyte med en skrikande ettåring. Filmen började rulla. Och där har vi 1,5 h med Torsten Medalen sen dialogmötet inför skolnedläggningen... Mer säger jag inte. Skrattar ni? Det gjorde inte vi.
Jimmy går nu mer under namnet "skit kungen". Och stolt som en tupp. Jag har skickat in en intresseförfrågan till honom om han skulle vilja inventera bajsblöjor här i huset ett år framöver. Har hört att det ska vara bra med statistik. Och Jimmy har ju visat intresse för både skit o statistik. Genialt.
Har varit begravningsentreprenör idag. I ett skogskapell, huuu va det var kallt. Undra om jag är för dum, eller för lat... Eller bara har otur när jag klär på mig om dagarna?
Nu ska jag kanske gå o filma mina barn när de sover, har ju 1,5h som kan spelas över...
Kommentarer
Trackback