Håll i hatten!
För nu händer det grejer i huset här i hålan!
Teo skrämde livet ur mig igår, så där som bara ens barn kan, tror jag.
Han låg så förnöjt där på sin Laban-filt, plingade lite med LaboLina, pratade med lampan i hörnet, snurrade från vänster till höger och från höger till vänster igen. Så som han brukar.
Jag sprang ner i källaren en snabbis för att slänga tvätten i torktumlaren. Och jag var inte borta mer än kanske en minut. Det var den sista minuten för mig nere i källaren med Teo vaken på våningen ovanför. För när jag kom upp igen och skulle pussa på mitt frö så var han FÖRSVUNNEN!
Han fanns ingenstans i vardagsrummet, och då tittade jag tillomed undersoffan... Och undersoffan tar sig inte ens dammsugarmunstycket, så jag vet inte hur Teo skulle ha fixat att komma under där?
Men stressen har ingen logik.
Kikade i köket, under bordet och under kökssoffan... Inget barn.
Tittade utefter korridoren, lyssnade och ropade... Men inget barn så långt ögat kan nå.
Jag hade lite av vad man skulle kunna säga PULS.
Hade mitt barn blivit kidnappat? Nej.
Han hade bara tagit sitt pick o pack och krupit in på toaletten. Så där låg han o skrattade medan han rullade runt på vår gröna badrumsmatta.
Från att ha ålat sig fram i lite lagomt tempo så har han nu lagt in högväxeln på alla fyra. Så grattis Teo, du är nu mera en mänsklig version av 4wheelsdrive, fast med armar o ben då förstås...
Så nu kan han krypa, nu är det till att vänja sig vid det. Ett steg i taget som det heter. Men inte för vårat korn. Nu när han kan krypa har han även uppfattat att det finns saker ovan för hans egna huvudhöjd, och dessa saker ska man så klart försöka få tag i. Så nu drar han sig upp i allt han kan, och även i saker som han inte, rent logiskt, kan.
Tre-stegs-stolen var en höjdare att försöka klättra i, medan hoppgungan var ett lite svårare mission.
Så nu rullar, ålar, kryper och sitter han som man ska.
Men priset tog han ändå ikväll när pappan skulle gå o ge han nappen i sängen. Då STOG han upp o höll sig i spjälorna.
Den här grabben kör sina utvecklingsrace dygnsvis han!
Men, betyder det här nu att han är på väg att bli en storpojk snart? Näe. Han får vara liten ett tag till.
Teo skrämde livet ur mig igår, så där som bara ens barn kan, tror jag.
Han låg så förnöjt där på sin Laban-filt, plingade lite med LaboLina, pratade med lampan i hörnet, snurrade från vänster till höger och från höger till vänster igen. Så som han brukar.
Jag sprang ner i källaren en snabbis för att slänga tvätten i torktumlaren. Och jag var inte borta mer än kanske en minut. Det var den sista minuten för mig nere i källaren med Teo vaken på våningen ovanför. För när jag kom upp igen och skulle pussa på mitt frö så var han FÖRSVUNNEN!
Han fanns ingenstans i vardagsrummet, och då tittade jag tillomed undersoffan... Och undersoffan tar sig inte ens dammsugarmunstycket, så jag vet inte hur Teo skulle ha fixat att komma under där?
Men stressen har ingen logik.
Kikade i köket, under bordet och under kökssoffan... Inget barn.
Tittade utefter korridoren, lyssnade och ropade... Men inget barn så långt ögat kan nå.
Jag hade lite av vad man skulle kunna säga PULS.
Hade mitt barn blivit kidnappat? Nej.
Han hade bara tagit sitt pick o pack och krupit in på toaletten. Så där låg han o skrattade medan han rullade runt på vår gröna badrumsmatta.
Från att ha ålat sig fram i lite lagomt tempo så har han nu lagt in högväxeln på alla fyra. Så grattis Teo, du är nu mera en mänsklig version av 4wheelsdrive, fast med armar o ben då förstås...
Så nu kan han krypa, nu är det till att vänja sig vid det. Ett steg i taget som det heter. Men inte för vårat korn. Nu när han kan krypa har han även uppfattat att det finns saker ovan för hans egna huvudhöjd, och dessa saker ska man så klart försöka få tag i. Så nu drar han sig upp i allt han kan, och även i saker som han inte, rent logiskt, kan.
Tre-stegs-stolen var en höjdare att försöka klättra i, medan hoppgungan var ett lite svårare mission.
Så nu rullar, ålar, kryper och sitter han som man ska.
Men priset tog han ändå ikväll när pappan skulle gå o ge han nappen i sängen. Då STOG han upp o höll sig i spjälorna.
Den här grabben kör sina utvecklingsrace dygnsvis han!
Men, betyder det här nu att han är på väg att bli en storpojk snart? Näe. Han får vara liten ett tag till.
Kommentarer
Postat av: Det kan jag inte tala om
hejpåer rumpnissar!
Haha, så han har lagt in en högre växel gubben? Cool! Det krävs ju en guestkid on the block för att klara något sådan. Best kid on the block till och med, eller bessste för att vara korrekt. Hur som, nu när ni vet min nya adress är ni välkomna att hälsa på! Hejra
Postat av: Moa
Meh! Jag har då inte hört knystas om någon ny adress? Och förresten fattade jag vem du var i samma veva som du skrev "Det kan jag inte tala om". Så det så! :)
Postat av: Anonym
.
Trackback