familjenboije -

2011

Precis när man vant sig med att skriva "2011" så kommer det ett nytt år som man ska försöka komma ihåg. Så himla typiskt. En genomgång av det gågna året skulle sitta som en smäck nu. Kanske kan blir något av en tradition. Är så kass på traditioner för jag minns ju inte ens vad jag gjort från dag till dag. Men det låter ju fint
i alla fall.
Länge sen jag befann mig så död i soffan som jag gör ikväll. Tack juldagen för det. Jag är för gammal för att leka så sent in på småtimmarna som jag råkade göra i natt. Typisk otur.

Men 2011 började med ett "Januari".

Januari: Måste ha varit en händelserik månad eftersom att jag inte gjorde ett endaste blogginlägg. Och med det vill jag ha sagt att jag inte minns vad som hände, men jag tror det var kallt, snö och vinter. Å så var det nog en bra månad.

Februari: Var månaden då vi startade uppdrag "bli vän med akuten". Det startade Bla med en armbåge ur led på Zebben. Förutom det så gick mina blogginlägg ut på att jag ska/har/borde/tänkte/önskade/funderade på att städa huset. Jag tror aldrig jag lyckades helt med det uppdraget.

Mars: Den 3 februari. Det var då Zeb blev sparkad i huvudet av Rappe. 600-700kg häst med broddar. Jag trodde världen skulle bli svart. Men vi hade änglavakt den dagen. Besöket på sjukhuset, som jag befarade skulle bli en evighet, blev bara ett dygn. Men jag mår ändå illa när jag tänker på det. Resten av månaden fortsatte med en stor tacksamhet för livet tillsammans med några doser av snö, snor och feber. Men oxå med en mängd uteaktiviteter då vi ofta tog en tur upp efter ån till skoterstugan för att njuta av vädret och grilla diverse.

April: April var en helt vanlig vår-månad och jag hade tusen humörsvägningar och hatade våren en smula. Och så ville jag ha ett städat hus.

Maj: Den månaden ser jag som "bitterfittans"-tid. Summa sumarum så var jag väl lite arg. Det blir så när det är mitt mellan vår och sommar. En stor sak hände under majmånad, och det var Malous namnfest och jag blev gudmor! <3

Juni: Var underbart och jag rivstartade semestern. Eller, hela min familj faktiskt. Närmare 17styckna packade en varsin väska för en familjevecka i Bulgarien. Bästa semestern någonsin. Helt underbart. Efter hemkomsten fortsatte vi att leka semesterfirare. Eller jag och barnen. Jimmy hade annat för sig, jobb å sånt.

Juli: En himla bra månad det med, och Sverige bjöd på svensk sommar! Vi badade minst dubbelt så mycket mot året innan. Bara det är värt att hylla. Samtidigt som vattnet aldrig hade någon behaglig och tilltalande grad badade barnen glatt. Å jag o Jimmy hade klarat 1år som gifta. Hurra!

Augusti: 12 år sedan Tina och Klas gick bort i olyckan. Usch. Annars var det fortfarande semester för min del, arbetet började 22 augusti, och sista veckorna längtade jag faktiskt efter att få komma tillbaka på Bergsgården, det bästa jobb jag någonsin haft! Jimmy tog en veckas semester tillsammans med Teo och åkte en sväng ner till Oskarshamn, fin pappa-son-tid medan jag o Zeb myste hemma. Det är inte ofta man får egentid med ett barn i taget!

September: Och Mallorca lockade, sista steget för auktorisation. Och BAM! Jag var klar! En underbar vecka tillsammans med mamma och mina systrar. Ladda batterierna på riktigt och skakade igång hjärnverksamheten så gott jag förmådde.

Oktober: Här hitta vi månaden KAOS. Det betyder att vi bytte fönster i hela huset och allt vändens upp och ner. Men utan några större händelser förutom en vägg som började brinna så gick det bra. Och fint blev det. Bara fönstren på övervåningen som fortfarande saknar foder... Men det blir väl av, tids nog. Jajustja! Köket blev ju tapetserat o målat oxå. Härrrligt!

November: och vi upptäckte en vattenskada på toaletten. Det kändes precis som något vi behövde då. Och renoveringen var och är ett faktum. Så även den tomma plånboken.

December: Julens månad, jag är som stockholmar är in för snön. Helt oförstådd med att jul kommer varje år den 24 december. Men det blev jul, en bra jul. Med efterföljande juldag som gör att jag just nu sitter o funderar på hur mycket vatten jag ska dricka på nyår. Istället för en drink.

God fortsättning och Gott Nytt År till Er Alla!

2011-12-26 @ 21:19:32 Permalink Familjen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kära tomten...

Ja, som sagt: Kära tomten.
Jag önskar att du finns.

Det finns så mycket man kan önska sig till jul... Som att huset ska vara färdigstädat, en extra slant på kontot, en superkamera att fånga lyckliga stunder med, leksaker i drivor, massor av mat, snö ute, varmt inne, ny bil, städhjälp för ett år, kläder som tvättar o viker sig själv, en ny mobiltelefon, smarta prylar till köket och kanske en matkasse på det. Och utifrån det avgör man om julen var bra.
Inte riktigt så är det, men nog är det många som mäter braheten på julen med julklappar?
Bra julklappar = Bra jul.
Speciellt när man är liten. Och kanske även när man blir stor och större.
Det är lite så att man inte ser skogen för alla träd.

När vi för två år sedan hade "Drömverksdagarna" här i Skålan, i mån för cancerfonden så fick vi massor av hälsningar från mer eller mindre kända människor, men alla hade samma budskap. Att leva och värna om varandra. En av dem som jag minns talade om att han slutat skicka julkort, de pengarna som kort och frimärken skulle ha kostat satte han istället in på Barncancerfonden. Hur bra är inte det?

För mig blir julen allt mer klar för varje år tror jag... Klar på det viset att jag börjat forma mitt sett att se julen. Det är värme, kärlek, trygghet och lugn. Så som jag alltid haft det... Men jag har hört talas om motsatsen. För det finns barn och vuxna som istället upplever ensamhet, hysteri och alkohol under en gran med krossade kulor. Jag får panik när jag tänker på alla de barn som hör av andra barn lhur de längtar och väntar på julen och att tomten ska komma. Även vi vuxna pratar om julen som det mest självklara ting. För vi önskar att det vore så fint som det låter, vi önskar och blundar så hårt så vi missar alla de hem där julen är en av de jobbigaste högtider som någon kommit på.
Vi glömmer de barn som sitter ihopkrupna i ett hörn, med en mamma o pappa som bråkar... Tomten är så full så han knappt hittar in i huset och julklappen som barnen får består av en inslagen leksak som barnet fick året innan...

Kära Tomten, vi klarar oss fint utan julklappar. Men snälla, häll ut all alkohol och ge alla barn en jul de förtjänar och en jul med trygghet och värme. Tack.

2011-12-13 @ 11:59:22 Permalink Familjen Kommentarer (0) Trackbacks ()

6/12-11

6e december idag, mormors födelsedag. Hon är på "hemmet" och vi bor i hennes hus. Så här inför jul känns det riktigt bakvänt. Mormor har alltid varit "jul" för mig. Varje år som man räknade hennes hundra tomtar som fanns överallt. På gardiner, dukar, i blommor och överallt. Andra advent har gått förbi oss och än finns inte en endaste tomte uppe. Det blir lite bakvända världen mot när mormor bodde här, och det stör mig.
Dessutom är rörmokarna här...River inne på toaletten. Vattenskadan vi hittade här om veckan ska putsväck, lika så väggar o golv som det hörs just nu. För varje kakelplatta jag hör gå i krasch så ser jag dollartecknen som rullar förbi i mina ögon samtidigt som ett ljud av pengarassel hörs i mina öron.
Snåljåp. Kan man annat va när jag inte vet var jag lagt pengarna jag aldrig haft? Men vi har i alla fall tur med humöret. Tror hela familjen vaknade i fel sängar men på rätt sida. Nä, förresten. Jimmy vaknade i rätt säng. Själv har jag lekt sängkonsument i natt. Provat lite olika stilar och sängkläder. Så blir det en del nätter med barn i huset.

I helgen som var hade jag födelsedag. Den kom o den gick och jag blev äldre, det var ungefär vad som hände. Katten och gästerna blev mätta.
I huset finns två katter, Mikael och Nathalie. Dom är snälla, hungriga och luriga. Ligger steget före mig. Som i fredagskväll när jag kom hem från jobbet och hade en 15-bitars smörgåstårta med mig hem. Stor som ett schabrak, i alla fall i mina 1.57cm-mått-mätt. Så i mörkret balanserade jag med denna gigantiska bricka av godsaker, från bilen och ner i matkällaren. Möttes av Mikael i hallen när jag klev in i huset. Lite konstigt att han var inne eftersom jag släppt ut katterna innan jag for på jobbet, men mer tankeverksamhet än så la jag inte på den saken. Fortsatte min balansgång ner för källartrappen och in i matkällaren. Mission completed tänkte jag och stängde dörren. Sen började kattjakten. Tycker inte om när djur försvinner, och nu var Nathalie spårlöstförsvunnen. Jag Mikael och Boss (hunden) gick skallgång i huset men utan resultat. Likt en galen människa stog jag ute på bron mitt i natten och ropade desperat efter Nathalie. Inget svar. Inte ens en tillstymmelse till ett litet Mjau.
Jimmy var o spelade så Mikael fick vara mitt nattsällskap.
Födelsedagen kom och jag klev upp alldeles förtidigt för att släppa ut en nödig hund. Och då hände det, Nathalie ropade efter mig. Kopplade in hörsel och logik å förstod rätt snabbt att Nathalie hade haft en bra natt. I matkällaren, tillsammans med en stor smörgåstårta.
Hon gick alltså alldeles framför mina fötter kvällen innan, följde med in till matkällaren och väntade på att dörren skulle stängas. Hon låg steget före. Och hon fick första biten av tårtan. När hon fyller år tänker jag ta tårta innan henne. Ha!

Sen kom det folk och sen blev det kväll och sen natt och då sov vi. Min man som spelade hade inte hunnit köpa någon present. Han hade varit in på "Raggarstatt" i stan för o köpa något, men där fanns inget.
Det var vad han sa där på natten då han kom hem. På dagen glömde han av sig och munnen pratade snabbare än hjärnan tänkte och han råkade talaom att han aldrig varit in på statoil över huvudtaget, för han hade glömt.
Sånna nödlögner som att "det fanns inget" tycker jag är rätt rolig. För jag är nog så pass gammal nu att det här med presenter inte är så viktigt längre. Jag är gladare om huset blir klart än om jag får en akutgåva från raggar statoil i Östersund. Vi går mot bättre vetande.

Nej, kanske ska försöka hitta någon frukost. Tre män trängs för tillfället inne på en lite toalett. Hörs som om dom har det rätt bra.

2011-12-06 @ 08:37:23 Permalink Familjen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Riktig Svensson?

Vi är nog enna riktiga "Svenssons" men med efternamn som Andersson, Handler eller Boije. Vi har inte riktigt bestämt oss för namn än. Vi resonerar som så att allt har sin tid, speciellt när det kommer till vår familj. Antingen är vi vrål sega i startet, eller så har vi startat upp något innan vi ens märkt det.
Det är lite så vi funkar. Sega men impulsiva. Glada men inte så noga. Seriösa men ibland oseriös.

Det har slagit mig några gånger när jag lekt med barnen, jag älskar att leka med ord. Så det gör vi nästan hela tiden här hemma. Leka med ord som i att prata bakvänt med att lägga till eller från olika böjelser. Det kan bli riktigt roligt, och barnen hänger med. Ibland hjälper de mig att hitta på nya ord eller uttryck eller tvärt om.
Sen lär jag oxå barnen mycket matnyttigt. Det senaste är om någon säger att det är söta, glada, rara, snygga etc så kan de svara "tusen tack! Det är bra gener!".

Undrar hur våra barn blir som vuxna. De har en totalförvirrad mamma och en pappa som skiftar jobb lika ofta som han byter kalsonger. De har en mamma som vänder om ord och en mormor som i grunden är lärare och rektor. De har en pappa som vill ha de nyaste prylarna och en mamma som ofta tycker att gammalt är bäst.
De har en gård med djur där hunden springer baklängens och katterna blir insläppta genom fönstret istället för dörren.
De har föräldrar som står på stolarna och äter när inte barnen vill sitta på sina stolar.
Båda pojkarna blir överösta med kärlek och kan säga "jag älskar dig" på flera olika språk.
De har en pappa som är rockstjärna och en mamma som tycker om tv-program som "Skavlan" och "Så ska det låta".
Man kan säga att våra barn lever i en värld som ibland är upp och ner, hit o dit. Men alltid, alltid fylld av kärlek. Och jag tror att det kommer gå bra, vi är en bra blandning, oavsett om vi är virriga eller inte.

2011-11-15 @ 11:14:11 Permalink Familjen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Normal

Tänkte börja bloggandet med en jävla massa gnäll. För jag hade massor att kräkas över. Jag tänkte, men sen gick det över. Eller snarare så glömde jag av mig.

Jobbade kväll igår. Både som anställd och som en väldigt snäll medmänniska. En man på jobbet ville att jag skulle lämna in hans travkupong på ICA idag om jag skulle till Svenstavik. Och det skulle jag ju. Så jag sa ja utan att ens ägna den minsta millisekund på mitt dåliga minne. Klart jag skulle komma ihåg. Tog den där tallongen och gick på rapport. Sen åkte jag. Mellan Svenstavik och Åsarna, lagom trött så slog det mig.
Jag hade glömt det jag inte skulle glömma. Åkte tillbaka och hämtade min plikt.
Jag skrattade inte när jag kom trekvart senare än vanligt. Men idag utförde jag mitt uppdrag och mannen var väldligt tacksam och glad. Så glad att jag glömde gårdagens våndor.
För jag är en sån som gärna går och hälsar på på jobbet även om jag är ledig. För jag har världens bästa jobb med världens bästa människor!

Skulle ha varit på jobbet i morgon oxå, men det gick oxå över. Två barn med en varsin snorig näsa och varm panna. Man ska aldrig säga "mina barn är i stort sätt aldrig sjuka". Note to self.

Jimmy åker till Sala i morgon. Det får han väl. Jag är inte bitter. För jag vill ändå inte ha egen-semester med egen-nöjen. Det skulle vara för tråkigt.
Det roligaste av allt är att han är o byter däck på bilen ikväll, för han ska ha den till Sala i morgon.
För det har ju inte varit halkigt de senaste veckorna då jag haft den heller...
Och, det här är min blogg. Så jag får vara orättvis, till en viss mån. Och tills Jimmy läser bloggen o jag får ta igen en del av det kah skrivit. Men just NU är jag en bittermandel. Bitter men söt.
Och ja Jimmy, jag vet att du säkert oavsett vem som skulle ha haft bilen, så hade du bytt däck ikväll. Så, nu var det avklarat.

Teo har varit på ridning idag. Ridläraren jobbar på att ta dö på oss föräldrar genom att barnen ska trava o vi ska springa bredvid. Eller så tänker hon bara på vår hälsa, kan vara så oxå. Eller så kanske hon tänker att barnen ska få göra annat än o skritta runt i en mamma eller pappas tempo. En klok fröken.
Ridhuset skulle nästan kunna ta en liten summa för varje springande förälder oxå, som en typ av friskvård på mjukt underlag. Och kanske en våg borde stå vid ingången till ridhuset, som en "in- och utvägning". Jag får spinna vidare på den idén.

Barnen tittar på tv och klockan är alldeles för mycket. Men jag vill inte vända huvudet från skärmen. Då ser jag bara eländet jag ska få leka med i helgen. Jag menar förstås inte barnen för den som trodde det. Jag tänker mer på disk, tvätt, leksaker, hundar, katter och allt annat som ligger utspritt över hela huset.
Jag kommer få så roligt.

2011-11-10 @ 20:38:37 Permalink Familjen Kommentarer (1) Trackbacks ()

inget

Vi kör lite mysmorgon här hemma innan jobb och förskola startar. Barnen börjar inte fören kl.9 idag! Så skönt med sånna mornar då man bara får gå runt o dra.
Ligger under en varsin filt och tittar på Timon & Pumbaa. Hakona Matata.

Teo sjöng en konstig sång för mig igår, förmodligen Mora Träsk. Så tittade han på mig och sa:
"Mamma, vet du vad jag tycker att du ska göra? Jag tycker att du ska ringa till kommun i morgon och säga att du inte kan komma på ditt jobb fören det är försent. För du måste vara med dina barn på dagis och lyssna på Mora Träsk. Då kan vi sjunga och dansa för länge å så får kommunen vänta på ditt jobb".
Det är mycket prat om kommunen hos vår 5-åring. Jag pratar mest aldrig om kommunen här hemma eftersom jag inte längre är så politiskt aktiv heller och rätt nöjd ändå. Men Teo har tydligen snappat upp att kommunen finns å att det i vissa tillfällen är de som bestämmer.

Har en rätt energilös dag, kan vara skönt att känna sig tom ibland.

Just det, hade en toppendag på jobbet igår, jag har världens bästa jobb! Att börja på Bergsgården är bland det bästa jag gjort. Och dessutom är jag STOLT över mitt jobb och att få jobba med äldre människor. Tycker det är ett underbart arbete som ger massor tillbaka så man fylls av energi.
Slutade kl.14 och åkte hem, ute på gårn var Teo, Zeb, Ante, Anna och Arvid. Kan inte komma hem till något bättre. Snälla A hade hämtat trollen på dagis eftersom jag låg, som vanligt, lite efter i schemat!
Middagen stod Tina för... En god middag som jag aldrig kommer att minnas vad den heter, men jag vet att den slutar på "dipp". Å att det var gott.

2011-11-09 @ 08:12:28 Permalink Familjen Kommentarer (1) Trackbacks ()

Måndag

Ingen dag är väl som måndagar? Antingen är folk skit glada, eller super arga. Jätte utvilade eller dö trötta. Måndag på många olika vis, och jag har gått igenom de flesta faser som bara en måndag kan innehålla. Vaknade av att jag lurat kroppen så den trodde att jag var super pigg. Tog en morgondusch för att jag är en morgonduschare. Tror det här med duschen är en förberedelse för att bli äldre och gammal. Så inte omställningen blir för stor när personalen kommer och väcker mig vid kl.07.15 för o säga att man ska rivstarta dagen med en dusch. Man kan säga att jag är i en förberedande fas.
Duschad o klar så var det barnens tur. I det här huset brukar äldste sonen klä på sig själv, yngste försöker efter förmåga. Resultatet kan då oftast bli efter ett sämre omdömme.
Men innan det var dagisdags i morse fick jag ett sms av en av dagisfröknarna... Där stod det: "Hej, glöm inte att det är fotografering på dagis idag! :)"
...Man kan säga att dagispersonalen känner sina föräldrar. Jag tackade o tog emot o klädde barnen och var som de andra föräldrarna på förskolan -förberedd.

Åkte iväg för dagens uppdrag, skulle kika på ett eventuellt blivande nytt jobb. Jag hade inte bestämt mig för vad jag ville när jag åkte dit, inte under tiden jag satt där och inte när jag for där ifrån.
Men sen kom svaret och jag fick träna på det jag tycker är det svåraste. Att säga tack, men nej tack. Och jag klarade det. Himlen ramlade inte ner och förmodligen kommer de att hitta någon som är mer lämplig för jobbet än vad jag är. Its a win win situation! Ibland kan det löna sig att säga nej.

Spagetti o köttbullar idag, kanske dags att börja koka vatten.
Jimmy är och mjölka kor och kommer hem senare än vanligt. Hoppas han har roligt.

2011-11-07 @ 16:10:53 Permalink Familjen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Byggare Boije CP

Lite roligt o tänka att igår var det lördag, var i världen man än befann sig. Sen kan man tänka att för vissa var det en vit lördag och för andra inte.
Jag skrattade hela dagen, det började på morgon när vi pratade om att Jimmy skulle ha firmafest. Speciellt eftersom att han har eget företag och är sin egen anställd samt chef. Finns massor av dåliga skämt, det sämsta är ändå att han ofta hamnar i jäv när det är något som ska diskuteras.
Hur som haver, på hans firmafest fick man äran att ta med sig sin respektive. Jag jublade och såg glad ut. Roligt att bli bjuden på middag och att det är en företagsplånbok som skulle kunna få betala kalaset!
Dagen började uppe på Skalet där de hade Mässan "Lodge & Lya". Vi kikade runt och Jimmy åt upp dekorationen för Klövsjö Stenugnsbageri, ovetandes. Men pepparkakan var säkert god.
Efter att ha trampat runt lite där uppe försökte vi hitta på något i Klövsjö. Vad man gör där en lördagseftermiddag tänker jag inte tala om. Och hur tråkigt eller roligt man än har så kan man vara rätt säker på att sekunderna går precis lika fort oavsett hur roligt eller inte man har. Den som säger att tiden går fortare när man har roligt LJUGER. Tiden går alltid i samma takt, men man kan ägna mer eller mindre tid på att räkna sekunder.

Klockan blev 18 och vi intog Klövsjö Högfjällshotell. Flååått. Jimmy hade dagen till ära köpt en rödrutig skjorta. Vi kunde inte riktigt bestämma oss vad han såg ut som, men fastslog att det kan vara en allround skjorta! Bonde, skogshuggare, festprisse, snickare, basist. Ja, allt passar här i norrland.
Vi fick äran att sitta bredvid ett lokalt företag som hade varit i Saharaöknen i fyra o en halv vecka utan varken vatten eller vin. Å ni vet ju hur det blir. Man blir helt enkelt urtörstig.
Vinet tyckte de var väldigt gott, ett himla fint vin. Och de drack sin törst iväg. Speciellt Oljeshejken, ledaren. Å som vi alla vet, har man inte druckit och lider av törst, bäljer i sig vatten o vin så kommer man snabbt upp i topp för att sedan dala som en sten. Men sen gick det över och ben och knopp återtog sin kropp.
kl.22 när många var runda under fötterna begav vi oss till det lokala haket: Puben.
Vilken pub? Det finns en. Och det är där de samlas, alla bymänniskor o diverse.
En herre där i myllret sa "Nej Moa, nu åker jag hem. Du vet, det blir inte bättre än så här". Han hade missat en stor detalj. Det blir så bra som man gör det, och där behövde man inte ens göra något. Alla andra skötte det.
Att vara nykter, stå i ett hörn och beskåda skaran av personligheter, Klövsjöbor och utanförbor kan faktiskt bli rätt roligt. Å med lite fantasi på det så sitter kvällen som en smäck.
Det finns egentligen massor att säga om pub-besöket i Klövsjö, det är som på landet, fast Delux. Och jag älskar det.

Allt jag tänkte skriva tog ändå Jimmy udden av när vi kom hem. Han bestämde sig för att vintern snart var nära och att fåglarna behövde mat för att klara sig. Så han matade fåglarna. Precis utanför bilen, upp för entrén till vårt hus, utan för bron och fortsatte mot toaletten.
Å när han gick in genom dörren, gick kattungarna ut. Jag jagade kattungarna för att de inte skulle behöva äta fåglarnas mat som redan var tuggad o klar. Fick in de små rackarna o gick för att hämta hunden, stackarn fick ju vara ute till så sent tyckte jag. Boss var lydig och ignorerade motvilligt de härliga buffébordet som låg ut över hela uppgången. Men äntligen var alla innomhus. Jag hämtade hinkar med vatten för att skölja bort fågelmaten och kände ett tillfredsställande när jag kände att det blev rent ute igen. Lycklig men trött gick jag in. I dörren möttes jag av två kattungar som sprang ut så fort jag öppnat dörren, samtidigt som jag ser Boss (hunden) stå och pissa i trappen. Hur fan tänker hunden? Hunden åker ut och jag försöker rengöra trappen. Hör Jimmy in från toaletten och blir kräksjuk av bara tanken. Får bort pinket i trappen, öppnar dörren o ropar på djuren. Två kattungar o en hund står tillsammans nere vid den lilla härliga sörjan och LAPAR i sig den upptuggade, uppblötta buffén. Jimmy lyckades alltså att på EN middag mätta sig själv, två kattor, en hund och ett gäng med skator. Man kan ju inte kalla honom för annat än en djurvän sånna här gånger.
Själv är jag glad att jag körde.

2011-11-06 @ 18:19:16 Permalink Familjen Kommentarer (1) Trackbacks ()

Skräck-fredag

Men vi börjar med igår. Torsdag och ridskola.
Rappe har fått ny ägare (dvs mig) och dessutom nya skor. Å med nya skor blev det som en ny häst. Han har haltat till o från i flera veckor nu känns det som.
Men nu så trallar han fram igen. Så på ridlektionen igår fick Teo äran att starta igång honom. Gick ju hur bra som helst, vet inte hur den lilla människan gör för att kunna sitta kvar själv där uppe på den stora hästen, men han fixade det som en smäck! Nu är det bara cowboyhatten som saknas... Nästan. Förmodligen lite mer träning på start, stopp och styrning. Men det ser jag som pettitesser! ;)
Jenny var oxå med på ridskolan, hon fick leka med Sabrina, två små prinsessor som sammarbetade väldigt bra ilag!
Jenny följde med oss och sov här över natten, för när det är lov kan man sova hos varann lite hur som helst!
Så igår var det nöjda barn som somnade.

I duschen lite senare hittade jag en mindre nöjd man. Han ropade att jag skulle komma, så skulle jag få se något roligt. Rätt förvånad över vad det roliga var gick jag dit. Hur kul kan en naken man i duschen egentligen vara?
Men jag drog undan duschdraperiet och där står han. Spritt språngande naken och... HOPPAR!
Det var lite roligt, men de roliga han ville visa var att för varje gång han hoppade så hörde man under badrumsmattan hur det studsade vatten. Vatten som i typ en vattenskada. Under golvet och upp över väggen.
Så roligt har vi det. Så i morgon blir det att riva badrum för på måndag kommer hantverkare av nå slag. Det går som bra nu. Plånboken sinar och vattnet flödar.
För det räcker tydligen inte med att vi lagat avlopp, satt upp gärdsgård, isolerat tak, bytt fönster, tapetserat, bytt golv, ordnat köket och försökt få till det här på bästa sätt.
"Hej barn, det blir lite julklappar i år, för mamma o pappa måste köpa nytt badrum". Säkert, dom köper säkert, den ursäkten.

Ikväll har grabbarna grus varit hos Albin på nån slags halloween grej. Gröna maskar, jord och blod serverades. Slank ner fint det, å så toppades det hela med skräckbollar. Kusligt men gott som det verkade.

Jag ska nog ta o leta fram den där duschen som det sägs att vi har nere i källaren. För om jag gissar rätt så tar det ett tag innan våran ordinarie dusch är i bruk igen.
God jul på er alla.