Ridskola
Som på Älghelga. Fick en blixtidé om att jag skulle köpa en mysdress till Teo, sagt o gjort och mysdressen var betalad. Vi strosade runt och pratade med folk och jag tänkte i mitt stilla sinne att det var dumt att jag hade snusdosan i bilen. Men lat som vanligt orkade jag inte leta upp bilen just då. Jag gick o sköt luftgevär istället, mycket roligare. Jag skjuter luftgevär och Jimmy passar barnen vid hoppborgen, en mycket bra arbetsfördelning. Efter mitt mitt-i-prick-skytte skulle jag gå tillbaka till de hoppande barnen, när jag blev stoppad av en man utanför Landéns. Han frågade om jag saknade en handväska... Nä, det gjorde jag ju inte. Men smart som den räv jag är så blev svaret. "Nej, det gör jag inte, men för den sakens skull betyder det inte att det inte är min väska ni hittat". Tur jag sa så. För där inne låg min väska med tillhörande snusdosa, bilnycklar, plånbok och telefon. Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur disträ jag egentligen är.
Men än så länge minns jag vad jag gjort idag, och jag tror att allt jag handlade följde med hem. Har varit i Östersund med min mor. En dotter-mor-dag helt enkelt. Skönt men jobbigt. Är som ett paket i ryggen nu. Det gör ont att andas, att lyfta saker kommer inte på fråga, så i morgon blir det en S dag för mig. Sjukskriven dag. Jag skämms ända in i märgen. Vill inte sjukanmäla mig för en töntig rygg. Men nu är det ändå gjort. Barnen ska vara på dagis och jag ska ligga på spikmattan.
Teo har blivit ett par ridbyxor o en ridväst rikare idag. Min plånbok några lappar mindre. Men vad gör väl det. Nu är han iaf säkerhetsskyddad för vintern på hästryggen. Han hade sin första kväll på ridskolan ikväll, stolt som en tupp. Löjligt med hjälm och en häst i skritt tyckte han. Det är inte så cowboys rider fick jag en tydlig uppläxning av honom där i stallgången. Men vi får väl se.
Vad mer nu då... Nu har jag redan glömt det där viktiga jag tänkte att jag skulle skriva ner och komma ihåg. Det kommer väl kanske tillbaka nån dag. Nu väntar en varm dusch, spikmatta och en febrig karl i sängen! Jummy!
Änglarna gråter
Hur hade livet sett ut idag, om det som hände aldrig hänt? Det sägs att allt som händer har en mening, jag vill ofta tro att det är så. Men just det här har jag svårt att förstå. Åkte förbi olycksplatsen i fredags, åker förbi där ibland. Men det enda som händer är att man känner sig tom och tröstlös.
Var upp på hennes grav förra veckan, jag och Zeb. Satt där en stund. Men det är svårt när det inte finns något att ta på, något att förstå. För det är bara... Tomt.
Och därför gråter änglarna idag. För Tina och Klas. Men jag hoppas att de har det bra där de är. Att det är sommar året runt och massor av skratt och kärlek. En dag får vi nog alla veta vad som väntar runt hörnet. Men att få uppleva det som ung tycker jag är onödigt.
Var uppe i kyrkan där begravningen var oxå, igår. Första gången efter begravningen som jag var där var straxt innan vårt bröllop. Valde att gifta oss i Åsarne gamla kyrka av flera anledningar, men en av dem var just för att Tina skulle få vara med och att vi skulle få ha två minnen från kyrkan. Jag hoppas att hon var med.
Igår när jag var där, så var det dop. Ett fint dop med fin sång i en fin kyrka.
Tre minnen, helt olika men på samma plats. Men ändå får jag ont i magen när jag närmar mig kyrkan och går på kyrkgången. För jag minns hur begravningsdagen var. Jag minns hur jag satt där på stentrappen innan alla kommit. Hur jag satt där och grät. Tyckte livet var förjävligt. Och att allt gjorde så ont. Så ont, ont, ont.
Tiden läker alla sår... Men ärr finns alltid kvar. Och hopplösheten.
Tina, jag saknar Dig.
I mitten av sommaren.
Men egentligen kvittar det, speciellt idag. I dag kvittar det totalt var vi håller hus. Jag vet att jag ska börja jobba den 22 agusti, det räcker så. Mer tänker vi inte på det.
Känner mig riktigt konstig idag, har gjort hela dagen. Allt lixom snurrar i någon slags slowmotion. Inte ens väggarna står stilla. Men det går kanske över, eller så dör jag. Den som lever får se brukar den vise säga.
Förbannar mig själv över hur lite jag bloggar och om hur mycket i minnesväg som går förlorat bara för att jag är född i latmaskens tecken. Det är alltid så lätt att vara efterklok. Det är min specialité!
Det sägs ju att alla är bra på något, så det får väl vara min så där grej. Oeftertänksamhet.
Jag minns i alla fall att vi spenderat en vecka i Bulgarien den här sommaren. Men mer än så har vi nog inte gjort. Skrotat på här hemma, har fått till ett sovrum eller två, men ändå inte så där precis som man vill ha det. Men jag tror jag väntar med o bli nöjd tills det är höst på riktigt. Det känns som om allt blir bättre då, bara det är höst. Jag väntar.
Ett vardagsrum har vi oxå hittat här i huset. Man önskar och tror att renovering mest för med sig glädje och förväntan. Men riktigt så är det inte när man tar över sin mormors hus. Allt sitter i saker och väggar. Mormors liv är ju i det här huset. Å så kommer vi, familjen kaos och rör om från övervåning till källare. Synd att vi inte är kompis med Johnny och Mattias, jag hade kunnat bjuda dom på kaffe och lite mat å de hade i gengäld kunnat knäppa med fingrarna så vi fått allt klart här hemma. Men ser ju själv på teven hur fort allt går. En timme å så har de renoverat ett helt hus. Jag säger att de är välkomna hit!
Grabbarna grus har varit på dagis idag, jag har jobbat på kontoret. Kom hem och vill lixom bara vara. Lever i ett vakum. Blev dock ryckt ur det under en fyra minuters period då pojkarna hade en trumkonsert uppe på ladgårdsbron.
Nu vill jag ut o åka häst o vagn.
Mitt nytt, ÖP, LT
Men vad ska folk tro? Att jag är som gubben i lådan o poppar upp så fort det finns en kamera eller mick framme? Var på kontoret igår och jobbade. Hade ljudet avstängt. Några timmar senare, tusen missade samtal och 133-meddelanden som tömde mitt batteri vid avlyssning. Från ÖP och LT.
Djungeltelegrafen hade nåt fram, Skålans förskola ska mest troligt och rätt säkert läggas ner till hösten. Och jag känner vad? Ingenting.
Helt tomt, får inte fram en endaste tanke eller känsla ikring det. Ändå vill dessa mediamänniskor höra mina tomma ord. Känns som tomma, påhittade, urbota dumma. En kraxig kråka som hittar på en egen saga. Nånting i stil med det. Men ändå en sanning. Jag blir snurrig i huvet av ordet sanning. För jag tror inte på nån stor sanning, jag tror hellre att sanningen är individuell och lite av vad man själv vill ska vara sant... Beroende på med vilka ögon man ser saker och ting. Lika med rätt och fel, men där är det ändå lite lättare att relatera till verkligheten. Även om den är skiftande.
Tror jag skiter i det här och sover istället. Jobb i morgon.
Det händer...
Min hjärna är inte bygd för flera bollar i luften tror jag. Jag blir lixom alldeles kollrig. Men till syvende och sist så hamnar man på något vis rätt i hamn i alla fall. Vi får se hur det blir den här gången.
Har snart varit ledig 1v från Bergsgården, och under dessa dagar har jag lyckats att totalförvirra mig i veckans dagar. Noll koll. Men nån vänlig själ informerade mig om att det faktiskt var fredag i morgon. Och dagis är stängt. Det ska jag försöka komma ihåg. Och att jag ska ta med mig kaffe/dricka till bilbingon i morgon kväll.
Var på utvecklingssamtal på förskolan idag, både Teo och Zeb gjorde sin mamma dubbelstolt! Kan inte förstå va fina barn jag har! Mina, fina barn!! Alldeles egna...Förutom det undantaget att Jimmy var med o gjorde dem då förstås! ;)
Efter samtalet på förskolan styrde vi bilen mot Klövsjö och hälsade på familjen Andersson. Jag blir arg på mig själv när jag funderar på hur tungt mitt arsle egentligen är... Å att jag inte tar mig dit oftare! Familjen Andersson där emot kanske tycker det är rätt behagligt att se oss med lite otäta mellanrum. Med tanke på den kaotiska middagssituationen vi oftast ställer till med! ;) ELLER, så njuter de kanske extra mycket middagarna efter att vi varit där. Det tåls att tänkas på.
Men nu ska inte jag tänka nå mer för den här kvällen. Zyntax Error.
idag
Sommaren kom lite igår, jag solade armarna och tyckte sommar kändes bra. Lämnade Zebben på dagis och tog med mig Teo för vidare färd mot Åsarna. Ställde av honom på förskolan där istället, så han fick leka där en dag. Jag själv skulle vara föremål för en lägenhet som skulle besiktigas. Om det inte gick igenom skulle jag stå där med skammen i öronen. Allt eftersom det var jag var delaktig i städandet.
Besiktningsmannen him self dök aldrig upp. Han hade fortfarande april framme på sin kalender. Så lättsamt tänkte jag. Efter en signal över telefonen och trekvart senare var han trots april där i majmånad. Jag kände att det var lite 1-0 till mig just då, men den förseningen ansåg jag att han inte hade någon rätt att underkänna den nystädade lägenheten. Jag hade rätt och lägenheten blev godkänd. Jag låste dörren o gick där ifrån.
Teo var fortfarande på Åsarnas förskola. Han hade så roligt och lekte så lugnt o harmonisk. Det blir nog fler gånger.
Idag är han och leker bonde i Klövsjö tillsammans med sin far. Zeb är hemma och är just Zeb tillsammans med sin mor. Solen skiner ute, men jag drar ändå på tiden för att komma ut lite senare idag. Har letat Jimmys bankdosa idag. Letade tills jag gav upp. Är det en giltig anledning till att inte betala räkningar? Jag misstänker att det inte är helt ok... Men, får åka på banken i morgon. Eller... Få Zeb att leta fram den igen. Men han vägrar tala om var han lagt den.
ordningen återställd
Pappan är hemma igen!
Skönt att vara hela familjen för en stund. Även fast att jag är sur. Men i smyg njuter jag, för jag tycker om att ha honom hemma :)
...
Jag är en sån som inte gråter. Inte för att jag inte vill eller inte har skäl till det. Utan, jag gråter bara inte. För jag kan inte. Min kropp gråter genom att kroppen värker, det är det närmaste tårar jag kan komma. Helt hopplöst och värdelöst. Förut, när jag kunde gråta och när jag grät tyckte jag att det var en fantastisk ventil. Oavsett om man gråter för att man är ledsen eller glad. Det är lixom en pysventil som jag tror är ganska nödvändig, för alla. Många som kan gråta, framför allt karlar, håller tillbaka med sina när det börjar bära iväg. Men inte bara karlar så klart, det är många som gör det... Vad är det för fel med gråt och tårar? Det kan ju vara bland det vackraste som finns. Ibland en oerhörd bekräftelse oxå. För sin egen skull. För sina känslors skull.
Men, jag gråter inte. För jag kan inte. Det går inte.
Men så hände något idag, namncermoni för fina, underbara, glada, Vilda Victoria Malou. Jag är så glad över att hon är en liten kämpe och över att hon faktiskt är här, inte långt ifrån året gammal nu. Dessutom överraskar hon oss alla. Om och om igen. Namngivningen idag, och tanken om nuet fick faktiskt mig att bli tårögd. Av lycka, så klart. Jag ville gråta ännu mer, men då gjorde jag som många andra. Tryckte tillbaka o tänkte att jag får väl ta det sen. Men jag är så lycklig över Malou och hennes familj! Tårarna kom aldrig sen, men det var ändå en liten bit på väg i att få vara tårögd av glädje.
Jag är en sucker för lycka i alla fall.
2010-05-07 Lördag
Vi har ätit frukost o lekt med lego. Nu håller knoll o tott på att göra om badrummet till något som liknar när hela havet stormar. Misstänker en smärre vårflod där inne. Men vad gör väl det, vi ska ändå duscha o blöta ner både oss o golvet.
Jösses, va positivt det var idag. Härligt.
Efter dusch o stök styr jag o Teo kosan mot namngivningen på finaste Malou. Zebben Vildskinnet Andersson får stanna hemma med mormor. Det tror jag blir bra, det tror han med. Han ska leka med omma å oppa.
nej. här tänker jag inte sitta mer. Ska skaffa mig en segelbåt och försöka ta mig igenom badrummet med torra fötter. Vi som har så stort badrum. hahaha.
att eller inte
att tvätta, eller inte.
att städa, eller inte.
att fika, eller inte.
att läsa, eller inte.
att jobba, eller inte.
att gå ut, eller inte.
att sova, eller inte.
Det är frågan.
Känner mig nog lite trött och tråkig, utan att ens känna efter nå vidare värst. Men så tänker jag att jag borde och att jag skulle. Men vad gör alla människor när de har den där ensamma tiden?!
Jag funderar på massor av saker att kanske göra. Men sen gör jag ändå inget. Snacka om att inte förvalta sin tid. Det stressar mig. Och att jag inte kan bestämma mig. Att jag aldrig kan bestämma mig. Jag kanske låter bestämd, ser bestämd ut, eller helt enkelt vid vissa stunder upplevs bestämd och bossig. Men då ska ni bara veta hur det känns innuti. Ganska mycket kaos och velande. För o inte prata om efteråt, då jag tänker. Man skulle ha haft en on/off knapp.
Barnen sover, en i sin säng o en i min säng. Längtar tills båda barnen trängs i sängen tillsammans med mig. Det bästa jag vet är de små, kalla fötterna som kommer tassandes mitt i natten. Jimmy är inte lika förtjust, för fötterna hamnar oftast på han, ibland inte bara fötterna utan hela barn. Jag kan förstå lite av vad han menare med o sova dåligt när man har två barn, fyra armar o fyra ben omkring sig. Men jag på min kant, tycker ändå det är mysigt.
Pratade nyss med Jimmy. Misson find poo is completed. Nu är han i Sala och ska jaga rådjur. Jag hoppas inte han får tag på något. Jag tycker dom ska få leva i stället.
Men hoppas han har en fin mini-semester där nere iaf, inte så ofta man kan åka iväg så där. Sen är det min tur. Bouppteckningskurs på Mallorca, men det får vänta tills i september/oktober nångång...
Teo var förresten ledsen efter hämtningen på dagis idag, tror mammas lilla hjärta har det lite tufft vissa dagar. Tänk vad det kan göra med en mammas hjärta när man ser att barnen är ledsna eller besvikna. Och när de inte riktigt kan sätta orden på det, eller ens förstå. Jag vill leva i en rosa värld där alla är vänliga, snälla, glada och trevliga. Det är min värld det. Den är nog rätt liten endå.
Å tittar man på nyheterna förstår man att man har det rätt bra, för krig å osämja över allt. Riktigt otäckt.
Känner mig orolig ikväll. Inte så bra när nerverna redan sitter utanpå kroppen. Rasta hund, vattna djur o sova låter nu mer som en bra idé.
Mardröm
Som gräsänka tycker jag livet är rätt okej. Ibland.
Jimmy har ju varit borta rätt mycket under det sista året eftersom han jobbat 100% under veckorna för att sen spela med FEEJK under helgerna. Vilket har varit nästan varje helg, o har han varit spel-ledig så har han mjölkat i stället. Vårat liv funkar rätt bra så.
Men ibland är det mer slitsamt än roligt, det ska jag inte sticka under stolen med. Ibland har jag velat sälja både hus, hem o karl. Som ett enda stort koncept.
Tycker det haglar skilsmässor överallt. Separationer här o där. I och med att jag o Jimmy gifte oss så bygde vi ett extra hinder inför en skilsmässa. Skulle vi av nån som helst obota dum idé någonsin komma på något så galet som att separera, så lär det nog ändå knappt hända. För. Då ska man först beställa papper. Hämta brevet i brevlådan. Öppna brevet. Läsa. Skriva under. Stoppa i nytt kuvert. Hitta frimärke. Posta.
Nej. Alldeles för många faktorer som ska klaffa för att vi ska kunna få det genomfört. Känns skönt. Dessutom är det väl ett halvår- års betänke tid oxå va? Å under den tiden skulle vi säkert hinna glömma bort vad det är vi ska prova. Så, ingen skilsmässa, tack. Det låter alldeles för tråkigt, tungt o onödigt. En mardröm i sig.
Men en annan mardröm är den jag hade i natt. Zeb är ju högt o lågt, här o där å överallt. I natt smet han från gårn med sin spark-motorcykel. Upp på stora vägen och blev påkörd. Det sista jag såg var att han blödde från pannan. Sen vaknade jag. Och ville inte somna om igen. Som tur var så låg han inne hos mig hela natten, så jag kramade, kramade o kramade. För jag vill inte drömma sånna drömmar mer.
Ikväll har vi fredagsmys med en liten stunds dataspelande för Teo medan mamman lagade tacos och Zebben rev sönder böcker. Sånt han tycker är roligt...
Efter maten pös minsta trollen iväg upp på övervåningen och Teo stannade nere med mig. Tyckte det var oroväckande tyst uppe men så hörde jag plötsligt nån som kom sjungandes ner för trappen. Det var en brun liten Zeb. Brun från topp till tå, men mest i ansiktet. Man måste lära sig att när det blir knäppt tyst är något väldigt ovanligt.
Zebben hade knölat i sig en halv chokladkaka. All by him self and his face.
Har jobbat 7.30-14 idag. Å nu är det gjort, är ledig i över en vecka nu, förutom kurs i några timmar på onsdag. Känns skönt. Riktigt skönt. För just nu vill jag bara vara hemma. Har iof att göra ändå, så ledig är väl inte helt rätt. Ledig från en sak för att jobba med en annan. På ett ungefär. Men vi kan få sova tills vi vaknar närmaste veckan iaf!
I morgon är det namngivning på den finaste, tuffaste och envisaste flickan som finns! Inte tuff som i hård, utan tuff som i att kunna kämpa för livet. Inte envis som i tjurig utan envis som i att klara av motgångar. Hon är en sån liten tös som kommer klara livet med glans! Finaste, finaste flickan!
Zeb lämnar jag dock hemma. Men jag o Teo ska dit o mysa!
Funderar på om min pension kommer börja utbetalas snart. Jag är som någon annan pensionär. Hemma, dricker kaffe, längtar efter "Så ska det låta" och sörjer över att "Skavlan" inte går längre på fredagar.
Undra om man skulle kunna få en roll i pensionärsjävlar? Skulle ju vara kul att få göra nå sånt så här på äldre dar.
Hurra!
Utifrån det ultimata minnet både jag o Jimmy sitter på bestämde vi oss för några år sedan att införskaffa en videokamera. Det vore perfekt, att föreviga allt. I början filmade vi säkert allt. Typ bajsblöjebyte och hela rubbet. Allt var gulligt, rosa och skulle dokumenteras. Å sen var den sagan slut. För vi glömde alltid bort filmkameran o kom på vid läggdags att vi skulle ha filmat.
Men vi hade ju digitalkameran, där fastnar ju allt och lite till. Lite till kan man alltid radera om man vill. Suveränt. Tills vi av okänd anledning slarvadebort minneskortet. Och sen dess har tiden inte stått still. Men våran dokumentation har helt klart legat på is.
Så här ett år efteråt så ser jag att Zeb har växt, Teo har växt. Saker har hänt. Typ bröllop. Och ingenting är dokumenterat. Nu känns det surt.
Men jag blev glad när vi hittade igen filmkameran nu efter flytten. Batteriet var slut, så vi kunde inte se vad vi sist filmade. Det kliade i mina fingrar o ögon. Jag ville se det gulliga, härliga, roliga som fanns på filmen!
Letade och fann laddaren. Sanningen om vad som befann sig på bilden var nära. Lampan lyste grönt!
Jag o Jimmy slängde oss över kameran, nu ska vi få se våra söta saker göra nå tokigt, om det så är ett blöjbyte med en skrikande ettåring. Filmen började rulla. Och där har vi 1,5 h med Torsten Medalen sen dialogmötet inför skolnedläggningen... Mer säger jag inte. Skrattar ni? Det gjorde inte vi.
Jimmy går nu mer under namnet "skit kungen". Och stolt som en tupp. Jag har skickat in en intresseförfrågan till honom om han skulle vilja inventera bajsblöjor här i huset ett år framöver. Har hört att det ska vara bra med statistik. Och Jimmy har ju visat intresse för både skit o statistik. Genialt.
Har varit begravningsentreprenör idag. I ett skogskapell, huuu va det var kallt. Undra om jag är för dum, eller för lat... Eller bara har otur när jag klär på mig om dagarna?
Nu ska jag kanske gå o filma mina barn när de sover, har ju 1,5h som kan spelas över...
En mycket bra mamma!
Så det så!
En mycket.bra.mamma.
Det var jag här om dagen när Zebben skulle till tandläkaren o Teo till BVC. Allt går så mycket enklare om man låtsas att man har koll. Man till o med svettas mindre då och pulsen slår saktare. Å tillslut så tror man själv på att man har kontroll. Perfekt.
Zebbens tänder glänste som en fullmåne den mörkaste natten i november. På ett ungefär. Skulle ju ljuga om jag sa att jag inte var nervös. Det här med tänder är en sån där njaaa sak för mig. Man vill ju lixom att allt ska var tipp-topp på de små. Efter ett mycket vuxet samtal med tandsköterskan stod jag där med beröm i öronen och två gratistandborstar i handen. Å fina barn förstås.
Sen var det hälsocentralen nästa. Fick en kallelse dit med Teo. Jag tänkte inte så mycket på det utan for ju dit snällt o lydigt. Men så slog det mig när vi satt där i väntrummet, varför hade vi fått kallelse? Det var ju inte till BVC som jag först trodde, utan till HC. Och en normal-läkare, ingen sån där barnkunnare.
Till syvende o sist inne hos farbror doktorn visade det sig att vi var där för allergiutredning? Äh. Grabben är ju frisk som en nötkärna sa jag. Sen gick vi hem. Tog en sväng förbi labb för ett stick i fingret på Teo, bara för o kolla sockret eller om det var dags för lunch snart. Det såg bra ut, så vi höll ut med lunch tills vi kom till stan. Åt lunch på G3, ända tills jag hörde att G3 inte fanns längre. Då förstod jag inte alls var jag var, på det namnlösa stället som tydligen går under Plaza nu. Eller har jag fel?
Det är ett helvete det här med byte av namn på ställen. Tydligen är man gammal när man inte vet att det heter Plaaazaaaa. För mig blir det för evigt o alltid G3. Bruna bönor o fläsk. Det var vi åt, och mina barn älskar det. Jag kallar det för husmanskost. Nästan iaf.
Äh, Jimmy är o räknar bajs o här sitter jag å försöker skriva nåt om livet. Hans blogg skulle ha varit roligare.
"Hej, idag har jag letat bajs. Jag gick två mil och hittade fyra högar. Min kompis hittade åtta, så han vann."
När vi var i stan igår var det förresten roligt. Vi mötte en ung kille som kom o gick. Å rökte. Jag brukar pedagogiskt och riktigt kalla cigaretter för äckelpäckel eller äckelpinnar. Då låter barnen bli dom. Men så mötte vi den här grabben med cool stil o jackan på trekvart över axeln, som sagt rökandes. Teo stannar till och kollar på mötande person medan han högt och tydligt säger "Åh, titta mamma, ett äckel!"
...Tyvärr var vägen vi gick på asfalterad, annars hade det varit fullt rimligt att sjunka rakt igenom. Jag ska nog döpa om äckelpinnarna till cigaretter hädanefter.
Nu snarkar de små. Undra om det låter lika mysigt när jag sover.
Livet
Tänk om tio år, vad mycket värt det skulle vara att kunna gå tillbaka och se vad som hände en dag för tio år sedan? En dag som kanske just då kändes meningslös eller tråkig. Tänk vilken helt annan syn jag kanske kommer att se på den dagen om tio år. Fan ta mig. Jag måste rycka upp mig och banta. Då blir det bra.
Teo tyckte jag att jag skulle försöka sluta bli så tjock idag... Hej och hå jungman jansson. Fram med shaken och börja bälja vaniljdrinkar som smakar något av en blandning mellan mjöl, socker och vanilj. Skål och välkommen sommaren i vassen!
Jag är ändå ingen solfantast. Jag är en regnfantast. Och höst. Höst tycker jag om. Då är det lixom tillåtet att leva i en ior-värld men ändå må bra. Och njuta på ett annat sätt.
Sommaren är mer inte min tid. För, där ska jag sitta o äta glass medan jag är rädd att någon zoolog ska komma o ta med mig på skansen. Tänk er själv, en valross som äter mjukglass med sked utan att söla. Skulle bli en sensation.
Oj, hej, här kommer bitterfittan. Hur hittade hon hit?
Är ledig från jobbet nu, sön-tors, på fredag är det dags igen. Men innan dess är det godmanskap, begravningsentreprenör, städerska och mamma som gäller. Lär ju gå som en smäck. Sa jag förresten ensamstående mamma?
Pappan har tänkt att vara pappaledig, med andra ord, ledig från barnen. Han ska räkna bajs istället. Man kan säga som så, att vi har olika sorters intressen i den här familjen.
Jimmy tycker tydligen att det är roligt att gå runt i ring o räkna bajs. Jag är mer lagd åt något annat håll, som tillexempel att hålla skiten ifrån mig. Men det är ju spännande, att åka bort för att leta bajs. Och tycka att det ska bli roligt. Tydligen nå jobb åt SLU. Jimmy säger att det står för Statens Lantbruks Universitet.
Jag tror att det står för Skit Luktar Underbart. Men det är som sagt inte min näsa som ska ut o lukta.
Jag önskar honom lycka till, och att det är en större upplevelse än endast fyra olika nyanser av brunt.
Har försökt deklarera. Deklarera, man hör ju på ordet att det är någon påfynd som nån sniken människa hittat på. Å tråkigt är det. Dessutom känner man sig som ett ruttet äpple i skallen, som något man skulle kunna mata grisen med. Döda grönsaker o frukt är inte så värst smarta. Jag är en grönsak. Eller frukt.
Like a virgin hoppade igång på spotify, jag ropar på Jimmy o säger att de sjunger om honom. Jag skrattar o ler. Det gör inte han. Åh herregud.
I morgon är det 112 Luftens hjältar. Zebben gör tv-debut. Han hade kunnat välja ett bättre tillfälle att bli filmad på. Men han är ju snygg ändå. Och söt. Å så är det dessutom synd om honom i samma veva. Antagligen kryper den där lilla sentimentala mamman fram en sväng i morgon. Hon kommer o hälsar på ibland. Men mest när jag är gravid. Man skulle kunna tro att jag var på smällen nu, med förtlingar. Men det är jag inte. Inte ens med enlingar. Det här som är på min kropp är bara en biverkan av dåligt tidsfördriv. Jag ska bli roligare tillsammans med min tid. Det blir kul. Vet bara inte när jag ska börja.
Har en fullspäckad dag i morgon. Zeb har tandläkaren, lagom roligt så här efter påsk. Mamman ångrar lite att påskharen var hit och tappade ett baouta ägg med godis. Men vem kan rå på en hare? Just nu finns han på riktigt, för det kan inte vara hans mamma som tänkte så korkat. Karius o baktus lär ju vara mätta ett tag. Och tandläkaren kommer dra oss i örat o säga aja bajja. Då skäms jag och köper en extra tandborste av tandläkaren, då kanske han tycker att jag är en bra mamma igen. Eller så försöker jag verka väldigt insatt och intresserad i tio olika sorters tandkräm. Eller, så kan jag leka reklammaker så fort han försöker säga något ajja-bajigt.
Teo ska till BVC, det tycker han är roligt. Då får han leka. Det är det man gör hos doktorn om man frågar mina barn. Man leker. Men det kan bli mer än lek, kanske någon undersökning oxå. Han är lång ungefär som en meter och tung som 16kg bomull.
Sen blir det passmakeri inne i stan. Familjen dåraktig ska ju på semester. Ska säga åt barnen att le stort. Sen blir vi alla stoppade i tullen o tullmännen vill veta var vår assistent är. Det kommer ju bli bra.
När det är fixat ska vi vara entreprenörer innom begravningsbranchen för att senare sko om till bilbytardäckare. Sen får det fan va nog med ombytlighet. Då åker vi hem o leker föräldrar innan Jimmy åker och letar bajs.
En helt normal familj.
sen, senare eller aldrig
Jag hade bestämt fika ute på gården, rengörning av häst, plocka hundbajs eller vad som helst. Inte vara inne. Det känns som en regnig oktoberdag, fast med snö istället.
Man blir ju alldeles däckad. Det kan vara ett tecken. Tecken som i att jag borde göra något vettigt hemma, inne. Men vem vill vara vettig när man är ledig, egentligen?
Barnen tittar på Scoby Doooo... Kanske skulle ha passat på att rensa lite leksaker medan de inte ser. Jag har utvecklat en allergi mot trasiga leksaker. Som bilar med tre hjul, trasiga tågbanor, dåliga legobitar o alla andra leksaker som oxå blir svårlekta med, pga vissa hinder. Allergin gör att jag blir arg när jag ser det här... Eller dåliga kritor/tuschpennor. Det gör mig oxå irriterade.
Men sen ska man få tummen ur för att gå från tanke till handling, vilket kan vara en väldigt lång väg för mig oftast. Jag är en senvägare som gärna tar några dagar på mig innan jag kommer till skott. En sån där sista-minuten-panik-är-det-bästa-för-mig-människa.
Inget att vara direkt stolt över. Undra hur jag kunde bli en sån. Mina föräldrar är ju raka motsatsen, de har gjort saker redan innan de visste att det borde göras. Effektivt.
Leksaker, kläder eller damm... Undra vad jag ska börja med.
Måste kanske kolla facebook oxå...
Helgen som blev vecka
Barnen har sovit hos farmor fredag-lördag. Så här jag satt jag alldeles solo under fredagskvällen. Inga barn o ingen karl. För han var ju på skalet.
Så himla skumt. Jag har ju letat o längtat efter lite egen tid. Men jag känner att jag är en nybörjare, totalt. Hela kvällen blev ju bara tom o tråkig med en sån där känsla av att "jaha, men jag då..? Ska jag dammsuga? Städa? Sova? Läsa?" och under tiden jag försökte fundera ut vad man gör på egen tid så stack klockan iväg och det blev läggdags. Inte det minsta kreativt, men sant. Och en smula tråkigt.
Men igår kväll kom min troll hem och det blev ett annat ljud i skällan. SKÖNT. Teo hade somnat i bilen på väg hem från Ångsta, Zebben däremot var det full fart på och vi var ute i det härliga vädret till närmare 19.30. Så himla skönt.
Under vår utevistelse hann jag även kora IDIOT 2011. Varför i hela helvetet kör man skoter på is man vet inte håller?! Varför är det häftigt?
Vet inte vem det var, men skulle gärna vilja veta... Jag stog och tittade på de idiotiska turerna denna människa gjorde fram och tillbaka på sjön nedanför vårt hus. Gjorde mig ett försök att gå ner till isen, men för mycket snö och för tungt för Zeb att hänga med. Pulsen steg av både rädlsa och obehag. För jag är inte bygd för att ta hand om andras "modighet". Jag blir alldeles färdig av att se det farliga i det de håller på med.
För helvete. Åk var du vill, men inte utanför mina ögon!
stannat
Under många år har jag haft vårdepressioner, men sen jag träffade Jimmy har de helt och hållet försvunnit. Varje dag när jag tittar ut, eller slänger ögonen på utetermometern så blir jag påminnd om hur skönt det är att få välkomna våren, istället för att fasa inför den.
Jag har alltid mått som bäst om hösten, med de färggranna löven, den friska luften och att få plocka undan, rensa och att mörkret faller. Det är min bästa tid på året, och kommer nog alltid att vara.
Så även om jag välkomnar våren på ett helt annat sätt nu, så hoppar jag ändå inte av glädje. Det är med skräckblandad förtjusning, rädsla och en övertalning om att våren inte är på nåt vis ond.
...Men idag. Nej, idag tycker jag inte om våren. Tycker inte om ljuset som sticker mig i ögonen när jag tittar ut, hundbajset som tinar fram och allt grus som dras in tillsammans med blöta kläder i överflöd.
Inte tycker jag om den här mellan värmen heller, då man inte vet hur man ska klä sig på bästa sätt. Äh, tycker förresten inte om det gnällhumör som årstidsskiftet ställer till med heller.
För jag blir alldeles urtömt och kan inte hitta det roliga i tillvaron. Men det vänder väl. På nå vis.
Alla pratar om Beach 2011. Jag gömmer mig i vassen. Och hoppas på att det finns mycket vass i Bulgarien.
Mina barn dock, gör mig ofta på gott humör. Men en trött mamma är svår att få pigg. En trött mamma är en tråkig mamma. Och en tråkig mamma känner sig lätt som en dålig mamma. En dålig mamma är inte roligt att vara.
Som det mesta, så är det oftast en känsla och inte en verklighet. Det jag ser ur mina ögon är inte vad andra ser i sina ögon. Min verklighet stämmer heller inte så ofta ihop med känslan.
Jag tänker nog för mycket.
Jimmy är på Skalet och spelar afterski tor-sön, jag jobbar fre-sön. Det är till o ställa till det för sig. För barnvakter är hårdvaluta å det grövsta.
Att skriva hjälper förresten, att skriva och tänka, få nya perspektiv. Och, man känner sig lite gladare. Snart blir det pizzabak här i huset. Vi har ofta fredag på en torsdag eftersom att helgerna försvinner så fort i jobb o måstegöranden.
Måste nog försöka springa ikapp livet nu, väntar jag förlänge så tar det sån tid o energi innan man är ikapp igen. Hej vardag, här kommer jag... Alldeles straxt.
Opp ätte aoa
Ringde in mamma akut i morse, att dricka kaffe ensam är inte riktigt min melodi. Mitt i kaffedrickningen råkade mamma få skymt på en köttbit i kylskåpet... Och inget skall förgås!
Min tanke med köttbiten var att låta den förtäras av Acke, hunden. Men varför ska hunden ha det vi kan äta... När det ändå finns hundfoder?!
Så där satt man med kaffet i halsen medan min mor plöjde runt bland grytor och kryddor. Ibland önskar jag att jag hade lite av hennes...Fart. Själv nekar hon till det, farten allstå. Men om man varit uppi henne här hemma för en dag eller två, så vet man att här går det undan och ingen annan hänger med. Å så tycker hon själv att hon är trött... Va konstigt.
Men med en stek eller nå liknande i pannan hann vi även slänga igång en tvättmaskin, en tumlare, en diskmaskin å klä på barn för att sen bege sig UT!
Oppa (morfar) kom oxå å anslöt till truppen. Jag försökte med alla medel att få hem Jimmy tidigare från jobbet, men han vägrade som i sten. Skyll sig själv på han. För att sparka upp efter ån sånna här dagar är bland det bästa som finns! Vi tog oss upp till skoterstugan o grillade korv, tittade på solen och utforskade var olika spår ledde. Zebben har dille på att följa alla sorters olika spår, inte alltid till mammas stora förtjusning eftersom han så snabbt försvinner. Hans stjärntecken är Iller.
På vägen hem varvade barnen mellan snowracer och spark, sista biten åkte Teo spark med mig och hunden oryx. Å Zebben på snowracern... När vi kom hem på byn igen hängde han sovandes som en fällkniv över sitt åkfordon, är man trött så är man.
Nu väntas det på herrn i huset, så ska jag å min mor försöka få ihop en sås till den där steken eller vad det var...
Måndag...
För min egen skull blir det lite notering över vad vi gjort de senaste dagarna. Kan ju vara roligt att minnas om några år vad man gjorde under en del av livet. Som under helgen som varit tillexempel.
Minns inte så långt tillbaka i tiden, men att Jimmy var hemma på torsdag förmiddag minns jag. Då vi tog oss en tur upp efter ån med skoter o skidor. Zebben har blivit en hejjare på längdskidorna och Teo kämpar på med tunga slalomskidor... Men trägen vinner! :)
I fredags... Ja, i fredags tog jag, mamma, pappa o barnen en tur upp till buan. Årets första.
Var tjockt med snö in på vallen, så för att ta sig dit man skulle fick man helst krypa för att inte fara genom den metertjocka snön. Att den inte höll beror knappast på vikten, utan på... vädret. Att barnen sen kunde springa som de ville på skaren gör vi ingen notis om.
Hade det superhärligt där uppe mot stugväggen å solen i ansiktet. Varm choklad och smörgåsar. Ungefär som när livet är som bäst.
På lördageftermiddag skulle jag iväg o jobba. Började kl.16, men tänkte att innan dess ska väl en skotertur hinnas med. Tidsoptemisterna Moa och Veronica höll modet uppe rätt länge.
Jag o barnen mötte upp Veronica, Lennart, Albin, Emil, Annica o Markus i Åsarna... Skulle ju "bara" mot börtnan till, hur lång tid kan det ta lixom?
Efter en stunds åkande var det bara att konstatera. Fågelväg som skoterspår... Långt var det. Och tiden gick. Hann upp till skoterträffen, sörpla i oss chokladen för att sen vända hemmåt igen.
Varken jag eller Veronica vågade titta på klockan fören vi var tillbaka till Åsarna. 15.01.
Rätt bra ändå. Jag skjutsade hem Zebben som skulle sova hos mamma o pappa, bytte kläder och vände om mot Svenstavik med ett snabbstopp i Rörön för att lämna av Teo hos bästaste Linda o Micke.
kl.15.58 var jag på jobbet. I tid o allt.
Söndagen spenderades oxå på arbetet 7-16. Gick som en dans på spikar. Min rygg är inte bygd för skoteraktiviteter... Men lätt värt det. Tror jag ;) Hade ju superfint väder och det bästa sällskapet under skoterturen, så nog är både jag o grabbarna nöjda!
Idag väntar BVC på oss... Vaccination på Zebben. Å mät o väg på båda trollen.
Nog för att mina pojkar har mycket skinn på nästan, men det är sämre det där med kött på benen... Små lagranna saker är det jag har. Så länge det inte är frukt som bjuds, då kan Teo äta hur mycket som helst. Frukt är bra grejer, men ersätter knappast maten... Vi får väl se vad det sägs om mina yrväder!
Har suttit med årsredovisning hela dagen idag. Och varje gång det är dags för mig att ha med siffror o göra så undrar jag... vad gjorde jag på mattelektionerna egentligen? Eller har mattehjärnan i mig helt enkelt gått och självdött? Nånting måste det vara. Jag själv har ställt diagnosen mattedyslexi med en kombination av dåligt intresse och latmask.
God morgon!
Tror både jag och grabbarna vaknat på bra och glada sidor, å inte blev det sämre av den härliga solen som lyser utanför... Kommer nog bli kanonväder idag.
Mamma o pappa är oxå hemma idag, så vi ska nog packa oss dit o äta frukost tror jag... Något de är lyckligt ovetande om än så länge. Men de lär bli varse om vi dyker upp.
Det sägs att det är fredag idag, och är det fredag så är det oxå sista dagen på min helg. För lördag o söndag ska jag jobba. Hoppas alla är friska, krya o glada!
För en vecka sen låg vi inne på barn lite lagom omtumlade, idag är vi hemma som om ingenting har hänt. Ändå kan jag inte sluta älta olyckan. Allt sitter som fast inne i huvudet. Har försökt peta ut det med topz, men utan framgång. Har försökt skölja bort det med tvål å vatten, men det brydde sig inte. Försöker tänka tankarna less, men inte heller det funkar. Men tids nog lär det nog lägga sig lite.
Drömde förresten att det brann på gamla skolan i Storhallen i natt, vad betyder drömmar om bränder?
Nej, nu frukost o påklädning!